Midnattsordern - Kapitel 1 - "Nattens Hemlighet" - Del 2 av 5

   

 ”Den här var enkel. Hon kan inte fly någonstans”, sa en av de två männen i rummet. Astrid blev skräckslagen. Vad gjorde de här? Hur kom de in? En kall bris fläktade mot hennes hud men hon var inte säker på om den var riktig eller om hon bara inbillade sig men den gamla källardörren ovanför trappan stod på glänt.

Den ena mannen tog Astrid om midjan och lyfte upp henne över axeln och började bära henne upp för den kala trappan. I hennes tankar skrek hon och sprattlade hejdlöst men hennes muskler ville inte lyda. Hennes kropp var slapp efter nattens upptåg och hon fick långsamt tillbaka krafterna att styra den.

De kom upp i vardagsrummet och mannen som bar på flickan lät hennes lilla kropp glida ner från hans axel, och hon släpptes ned på golvet i en duns. Luften slogs ut ur bröstkorgen och lämnade bara efter sig smärta och panik.

Mannen som bar henne försvann ut genom ytterdörren medan den andra band fast hennes handleder och anklar. Hon försökte röra sig så gott som det gick, och hennes röst svek henne fortfarande och det enda som kom ut var ett hest kvidande. Mannen som burit upp henne kom in igen bärande på en säck. De verkade göra i ordning en kidnappning.

Vad var det som pågick? Astrid blev panikslagen. Hon var tvungen att göra något men fick inte kroppen att lyda helt. Hon stängde sina ögon och hoppades på att någon kunde rädda henne. I den stunden rusade fler människor in i huset. Fler fiender? Då kom äntligen Astrids röst tillbaka och hon gav ifrån sig ett hjälplöst skrik som skar genom rummets tjocka spänning som en kniv. Men det behövdes inte för just då upptäckte hon att de som kommit var på hennes sida. De hade kommit för att rädda henne.

Ledaren av gruppen som just anlänt var en lång man med blont hår uppsatt i en hästsvans och emeraldgröna ögon. Han hade två hantlangare som Astrid inte kunde se så bra från hennes plats på golvet.

      ”Vad tror ni att ni gör här, blödingar?” sa en av kidnapparna till trion som Astrid aldrig sett förut i sitt liv. Hon kunde inte förstå varför de kom för att rädda henne, inte för att hon klagade.

      ”Ni kan inte bara kidnappa övernaturliga sådär!” ropade ledaren tillbaka.

      ”Försök att stoppa oss!” sa kidnapparen lömskt, vilket var ett misstag. Den blonda mannen började vifta med en pinne han höll i handen och fick luften omkring den att skina. Han sköt iväg en kraftfull blixt från pinnens spets samtidigt som anhängarna attackerade männen. 

 Ett slagsmål bröts ut under tiden som Astrid började få känslan tillbaka i musklerna. Det var inte som ett vanligt slagsmål som utförs med knogar och sparkar, de märkliga männen bet varandra och revs som det verkade. Astrid avbröts i sin bevakning av att en av de onda männen blev knuffad åt hennes håll och hon var tvungen att rulla åt sidan.

Mannen landade med en duns där hon legat en sekund tidigare. Astrid ålade sig som en larv över golvet till säkerhet och gömde ansiktet mot trägolvet.

Hon hörde morrande, slag och svischade från den konstiga pinnen bakom sig men helt plötsligt blev det helt tyst. Slagsmålet hade av någon okänd anledning bara avbrutits. Tystnaden bröts av en nyckelknippa som landade på golvet. Astrid vände på kroppen och slängde blicken mot ljudkällan. På golvet låg ett par nycklar som satt fast i varandra med en rosa liten nyckelring. Hon tittade upp och såg sin mamma.

CCMC - Familjen Nereid - Generation 0 - Del 1

Välkommen till min nya serie här på bloggen. Detta är en Crazy Challenge Mashup Challenge, en utmaning som jag har hittat på själv. Reglerna kan du läsa här om du undrar vad i helvete det är jag håller på med:

Regler!

 Detta är min startsim Maira Nereid. Jag hade tänkt skriva någon slags djup och dramatisk bakgrundshistoria om henne, om hur hon som sjöjungfru hade blivit mobbad hela sitt liv för att hon inte var så färgglad som de andra och bestämde sig för att bli människa och skapa ett stort släkte med färgglada ättlingar för sitt hat och dåliga tro mot sig själv så att hon blir besatt över att ingen ska behöva vara som henne och att det är grunden till utmaningen. Jag var för lat så jag börjar bara utmaningen med att presentera henne.
Namn: Maira Nereid
Ålder: Ungdom
Egenskaper: Älskar att simma, sjöman, dramatisk, ogillar barn och ond
Livsönskan: Minns inte vad den heter men var nog den om att dyka på alla platser och så. Inte vet jag..
Hemstad: Semesterparadislandet.. Isla Paradiso heter det, ja.
Det kallar jag en riktigt bra presentation, jag hade faktiskt med egenskaperna och allt.

Detta är det vackra huset, eller ja, det är knappast ett hus, som Maira fått. Det är faktiskt inte så pjåkigt, jag hade gärna bott där.

 Eftersom Maira ska hinna skaffa tio barn innan hon blir en gammal kärring så behöver hon en man.
"Du är ju het", sa Maira men mannen blev mest bara skrämd eftersom han trodde att ett spöke stod framför honom.

 Mannen hette Devin och försökte kasta en vattenballong på Maira men hon fattade ingenting.

 Han var även gift och det var inget problem för Maira men det var för honom.

 Maira fick lyfta ankar och resa med sitt rörliga hus, bort dit äventyr väntar. Hon åkte dock bara kanske fem meter från bryggan..

Maira har ju som livsönskan att dyka och så, så hon fick ta och hoppa i plurret och börja bemästra. Hon tror att hon kan hoppa i som en raket, men de finns ju i luften, så hon kanske kan vara en torped i stället.

Här kommer torpeden blubb blubb blubb

 Helt plötsligt dyker en vild seglare upp. Hon seglar i kollisionskurs med Mairas husbåt! Dock gjorde kvinnan en hel 90-gradig sväng typ en centimeter från flotten och miste båtkörkortet hoppas jag hon också gjorde.

Tjenare snygging.

Jag spanade runt medans Maira var och snorklade och hittade denna hunk på en strand.

Dock var han gift så jag backade sakta därifrån.

 Denna kille drog min uppmärksamhet. Han heter Rang Tran och verkade helt okej som slav.. eh jag menade man till Maira.

 Maira såg honom också.

När Maira skulle ta sig till stranden för att jaga mannen kom en snygg dam och började styla på sin vattenskoter och för att inte Maira skulle vara sämre så skulle hon visa hur länge hon kunde hålla andan under vattnet.

 Killen åkte dock iväg och missade Mairas coolhet vid stranden.

 Och det slutade med att hon drogs ner i sanden som kvicksand och dog.

Nej då, det var bara Maira som var något överdramatisk. Ingen bryr sig om dig, trots dina rop efter uppmärksamhet,din lilla skit. (ja så behandlar jag mina simmar) Hon fick en fin solbränna dock :)

Visst finns det snabbare sätt att ta sig över till den där ön, eller vad det nu är, men Maira valde att simma. Det tog så där runt hela dagen.

Rang jobbade på mataffären och hann jobba klart för dagen innan Maira hunnit dit.

Han var en duktig pojke och fick idén att sitta och vänta på sin själsfrände som han inte ens visste existerade än.

En annan snygging kom förbi, och det kändes nästan som julafton.

 Nu blev det faktiskt julafton. Den tredje killen som kom förbi hade en übersexig hatt. Eller huvud.. bodnad. Vad är det han har på huvudet? Något man dyker i? Det är nog svårt att dyka med en flytväst på sig.

Maira sprang som en galning mot pojkpartyt. Hon måste ha otroliga benmuskler om hon kan springa den biten efter att ha simmat hela dagen. Vad gör man inte för kärleken?

Okej, försök att se het ut.

"Hej, jag heter Maira Nereid och jag älskar dig trots att jag aldrig har träffat dig. Min härskare har valt ut dig att bli min framtida make. Känn dig lyckligt lottad."
"Wow, jag älskar dig med"
Lägg märke till att det är jag som skriver dialogen, så det som sägs behöver inte nödvändigtvis inte ha sagts på riktigt. Det som sas på riktigt var snarare något i stil med "blogush labre tibbma" "ah, sherblag topöstir"

Rang var singel och tyckte att Maira var het (viskar: älskade henne) så det var bara att köra på. Så länge det inte finns några husbåtar i närheten, de får inte bli påkörda, vi har redan klarat oss en gång idag.

Hattpojken blev inte vald eller älskad men han hade i alla fall sin hatt som värmde öronen och hakan, som ingen annan hatt kunde.

 Rang blev hembjuden och jag vet inte riktigt vad Maira gör..

"Woah, kan man bo på vattnet? Snart kan man väl simma i hus också"

Maira började laga lite romantisk mat medan Rang stod och tänkte på rosa metallhjärtan.

Otroligt romantiska brända varmkorvar blev det till middag.

Och Maira tyckte att de passade bättre på golvet under bänken istället för på den.

"Vart ska jag sitta?"

Mörk demonisk röst: "På golvet!"

Efter att Maira var så inte alls otrevlig mot sin gäst så la han sig ohyfsat och sov i Mairas sovsäck.

 Och hon började klappa sig i ansiktet av någon outgrundlig anledning.

Flera gånger, typ hela natten.

När hon tröttnade på att klappa sig i ansiktet för att utmärka sin irritation mot Rang så aktiverade hon sin demon inom sig...

 Och började kasta förbannelser över honom. Det var då jag märkte att det var bäst att någon ringde exorcisten. Heter det ringde eller rang?

 När hon slutat med sitt demoneri så fortsatte kvinnan med sitt klappande mot sin gäst Ringde.

Eftersom timmar av förhäxningar och klappande i ansiktet inte fungerade att få ur Rang ur Mairas sovsäck så köpte jag tillslut en till åt henne. Bra till att solen gick upp och allt.