101 själar - Del 3 - Bestämda händelser eller sammanträffanden?

Att ta hand om två bebisar krävde, inte så förvånande, dubbelt så mycket jobb. Adrian var snäll och satt ofta tyst och lekte med sina leksaker då han inte spenderade tid med sin mor. Brittany däremot gav Lyssa en större inblick av hur moderskap egentligen var.

             Är det verkligen meningen att jag ska vara här på jorden och uppfostra två barn..? Jag är inte alls redo för att ta hand om barn. Varför händer det här mig? Lyssa tyckte att hennes liv var underligt och ville veta vad som egentligen pågick.

             Är det något som driver mig till detta? Det verkar som att jag inte kan kontrollera mig runt män som att något annat bestämmer över mig. Hade jag varit klar i huvudet hela tiden hade jag inte varit fast här med en son och en dotter som förtjänar en bättre mamma. Hon tvekade fortfarande över om hon verkligen kunde uppfostra barn. Dessutom hade hon märkt att hon knappast hade valt att bli en mor, så konstiga tankar började flyta omkring; om det inte var hon som valde att skaffa dessa barn kunde det vara något eller någon annan som gjorde det åt henne.

              Nej, det är nog inget som driver mig till något som jag inte kan styra över, det verkar för absurt. Om någon högre makt, eller något, vill att jag ska skaffa barn borde det ju enklare att bara ställa en het man utanför min dörr i stället för att ta över mina sinnen helt och lämna mig förvirrad. Och något sådant skulle väl aldrig hända? tänkte Lyssa drömmande.

Adrian letade efter sin leksakshäst och Lyssa mindes sig leka med den, hon kunde trots allt inte hålla sig borta från sina barns leksaker. Hon hade lämnat den i trappuppgången, vid hissen. Där stod en man när hon skulle hämta den lilla plasthästen. En riktigt attraktiv man. Han stod till och med i underkläder, kunde det bli mer sexigt? Lyssa antog i och för sig att det nog bara var badbyxor och inte kalsonger han bar, men ändå. Han väntade på hissen, och av ren impuls låtsades Lyssa att också hon skulle med den.

Hennes tankar blev så där suddiga när hon klev in i hissen med mannen och hon mindes knappt vad som hände.

Bortsett från suddiga händelser och något paranoida tankar var Lyssas nya liv rätt underbart. Hennes barn gjorde henne lycklig, trots att de förstörde hennes sömn och krävde mycket uppmärksamhet. Adrian var snäll som alltid och lekte med sina leksaker. Hans favorit var utan tvekan den stora gula bilen. Lyssa tyckte om att leka med tanken att Adrian skulle växa upp till en stilig trevlig bilfantast, det var i alla fall så hans personlighet var nu som ett småbarn.

Sådana stunder då Brittany sov som en ängel och Adrian var sitt duktiga jag, var de som Lyssa värderade mest.

Lyssa började må illa på morgonar och den suddiga händelsen i hissen började ge Lyssa oroliga tankar. Hade hon gjort det igen?

Och inte lång tid gick tills hon fick svaret. Och ja, visst hade hon gjort det igen. Hon väntade ännu ett knyte av lycka och insomnia. Men den första tanken som slog Lyssa var:
           Det bevisar ingeting...
       

Adrian var en duktig pojke och lärde sig att gå, prata och gå på pottan snabbt och fick använda den magiska tårtan en gång till.

Med lite glitter och en piruett blev han till en stilig ung pojke.

Med nya kläder och frisyr bevisas detta på nytt.

Adrian fortsatte att vara en snäll son, för att han hjälpte gärna Lyssa med saker hon inte kunde hinna med, som somliga sysslor.

Och visst fick han nog egenskapen att vara entusiastisk över bilar, för det var det ända han tänkte på, bland hans redan existerande egenskaper som att gilla stora familjer och att ta hand om andra.

Lyssa var fortfarande nervös över det konstiga omvandlingen till äldre åldrar, men tyckte ändå att Brittany skulle få bli lite äldre och Adrian intygade att det inte var så farligt och grattade sin syster.

Brittany var uppspelt över sitt födelsedagsfirande. Hon hade ärvt Lyssas starka hårfärg, men hade lite mattare, lite mer blåa gröna ögon.

Och det var inte länge kvar tills det var någon annans födelsedag.

 Lyssa hade beställt en säng åt Adrian som verkligen ville ha en våningsäng. Den läskiga bilden som var målad under sängen skrämde honom men Lyssa förklarade att det inte var något speciellt med den och att han inte alls skulle vara rädd för en teckning, trots att den faktiskt skrämde henne med.

I Brittanys syn på världen fanns det inga faror och livet bestod bara av att sova, äta och leka.

Adrian följde sin systers exempel och hade inget problem med tvådimentionella monster under sängen längre. Han hade trots allt både sin mamma och syster i samma rum som inte visade något tecken av obehag.

När även Lyssa låg och tog en tupplur fick hon sig en chock, som hon ändå började bli van vid.

Kramperna började och Adrian fick tankarna bort från otäcka figurer, en större rädsla tog deras plats, hans mamma hade ont.

         "Var inte rädd hjärtat, det är bara ditt småsyskon som kommer, jag har varit med om detta förut" försökte Lyssa lugna ner Adrian. "Du kan vara lugn" sa hon mellan kramperna. Hon hade fött två barn redan men födslarna var ändå olika varje gång, så van blev man nog inte i första taget.
         "Hur ska jag kunna vara lugn?! Du plågas ju, jag ser ju det!"

Lyssa kunde inte tänka på sin panikslagna son längre, inte heller hann hon ta en taxi till sjukhuset för att den sista etappen i förlossningen skedde snart.

En vacker liten flicka tog sitt första andetag i en svärm av glitter.

Hon märkte det inte först men Lyssas graviditetsmage var kvar. Hon behövde mer plats åt sin lilla flicka och tvillingen som skulle komma. Hon sprang ner till ingången av lägenhetsbyggnaden och lade ner sin dotter och påbörjade det andra piruetten. Efteråt kunde hon inte riktigt förstå varför hon sprang ner dit, men Lyssa är sådan; inte ens hon förstår vad hon gör ibland.

Det var spännande. Den första födelsen hemma, och hon skulle få mer än ett barn.

Den här gången blev det en son, lika vacker som sin inte så mycket större storasyster.

Flickan fick namnet Caryn och pojken Damien. Lyssa införskaffade två spjälsängar till, nu fanns det fem sängar i den lilla ettan, lite trångt började det bli. När hon höll i sina nyfödda älsklingar kände hon något. Hon visste inte vad. Det var inte någon vanlig känsla, det var som något ont som varslades. Det var något speciellt med dessa barn, men hon kunde inte lista ut vad det var.

-----------------------------------------------------------------

Glad mors dag alla mödrar som förhoppningsvis har färre än 100 barn att ta hand om!

Det är ju mors dag så jag var tvungen att dra mitt arsel till den här bloggen och fortsätta historien om allas älskade mor, Lyssa C: Eller ja, i alla fall Adrian, Brittany, Caryn och Damiens mamma...

Namnet Caryn är inspirerat av min kära vän Karin c: Jag har tillägnat en sim åt dig :T ... Hon har aldrig spelat spelet eller nåt så hon förstår nog ingenting... Hur kan man leva utan sims?! ...


Får yu ho vant to rid dis blåg in inglish der is a blåg in inglish:
lyssa100babychallenge.wordpress.com
(lita inte på min engelska...(på sidan är den ok hoppas jag(lita inte på engelskan här(Jag gör jävligt många paranteser)(Bara för er!)))))
Det kommer mer dit, vänta bara. ...Det lät lite som ett hot...    S:

Orginala inlägget från 27 maj 2012

101 själar - Del 2 - Omhändertaganden och underhållning

Lyssa jobbade hårt med sina tavlor. Hon blev bara bättre och bättre och hon hade till och med utvecklat en egen stil. Hon var väldigt kreativ och drömde om att bli riktigt bra på att måla, så varje stund hon inte tog hand om Adrian eller var ute så höll hon penseln i handen. Hon hade en väldig fantasi och fick många konstiga idéer som hon inte riktigt förstod var de kom ifrån. Den nya mamman drömde också om att skriva ner dessa idéer till riktiga historier och böcker, men det skulle hon inte kunna göra förrän moderskapet blev något enklare, om det någonsin blev det.

Kvinnan var bara nybörjare på att ta hand om barn och hade inga förkunskaper som helst. Hon var rädd att hon inte kunde göra Adrian lycklig, men gjorde allt för honom.

Som tur var så verkade Adrian trots allt lycklig och han älskade att bli omfamnad av sin mor. Lyssa fick låta sin moderinstinkt ta över och pojken fick det bra.

 Men en stund kunde hon unna sig utan plikterna som mor och lämnade sin son hemma med en barnvakt för att gå ut. Hon kände lusten att träffa folk och ha kul trots att hon var trött och sliten och kanske borde ha sovit i stället. Ändå var hon pigg och ville snarare festa. Lyssas huvud var sådan ibland. Lite kluven.

 Den trötta men pigga Lyssa beställde mat, men ingen dryck. Hon hade inte lust att förgifta sig denna kväll.

En man vid andra sidan baren sneglade och tittade på Lyssa.

Lyssa lade märke till att baren hade ett foosball-bord. Hon mindes inte om hon någonsin ens spelat  det men hon ville bara spela.

Den vitklädda mannen från baren deltog i spelandet.

Lyssa hade väldigt roligt med sina små män av plast. Hon kunde verkligen känna gräsets lukt och ropen från andra fotbollspelare som om hon var mitt i en fotbollsmatch.

Efter en stunds spelande blev Lyssa snabbt trött och ville hem och sova så mycket hon kunde tills att hennes bebis skulle väcka henne. Hon kunde lätt stanna och umgås med sin motspelare, eftersom det antagligen var det han ville, men hon kände sina modersinstinkter ta över och att hon varit borta från sin son alldeles för länge.

Så fort hon kom hem så slängde hon sig till sängs och somnade som ett annat litet barn.

Adrian var ett snällt litet knyte som kunde vara riktigt gullig när han inte skrek och var ledsen. Lyssa kände sig glad över att ha ett så snällt litet barn och hoppades att han skulle förbli sådan hela livet ut. Hon tänkte på att Adrian skulle växa upp och bli stor en dag han med, även fast det verkade så svårt att tro.

En inbjudan blippade på hennes rätt så föråldrade mobiltelefon och hon lade Adrian i barnvaktens händer. Den var från någon vän hon skaffat. Eller från någon gammal vän som hon inte kunde minnas, hon visste inte riktigt. Men trots det så tog hon varenda chans att få träffa folk och kanske veta lite mer om sin bakgrund. Lägenhetsbyggnaden såg hemskt flott ut och ytterst lockande. Snobben inom Lyssa tittade fram och ville leka vinsmakare.

Men det försvan direkt när hon kom fram till festen. Lägenheten var inte alls så lyxig som hon föreställt sig, och det blev en besvikelse. Lyssa ville leka snobbig. Hennes tankar började flyga bort mot Frankrike och att hon kanske borde åka dit och besöka en vingård, någon dag kanske, som hon hade läst om.

Vistelsen varade inte länge. Inte för att värden verkade ha en ostadig ekonomi och en slabbig lya, utan snarare att det var ganska tråkigt. Jag umgås bara med sofistikerade simmar som jag, som man kan smutta på lite vin tillsammans med och skvallra med om familjen Jones drama med Johnny som sägs varit otrogen, oj nu har jag sagt för mycket... Lyssas högt uppsatta tankar försvann snart och hon blev sig själv igen.

Väl hemma tog mamman Lyssa över passandet över Adrian då barnvakten började bli trött och gärna gick hem.

Dagen efter fick Lyssa ett samtal från rektorn på den lokala skolan. Han sa att han behövde någon som kunde undervisa barnen i konst under dagen för att den vanliga läraren blivit sjuk. Hon hade tänkt vara hemma hela dagen med sin son men förslaget lät så skönt i hennes öron att hon var tvungen att säga ja. Detta skulle bli jätteroligt. Hon drömde om att bli konstnär och detta skulle bli en ny upplevelse på vägen dit.

Hon begav sig till skolan och gick till det klassrum hon fått sagt att hon skulle ha lektionen i. Hon öppnade dörren och möttes av många unga, nyfikna ögon. Barnen var runt tio år gamla och hon började lektionen väldigt avslappnat. Rummet var fyllt med målarartiklar och barnen fick göra lite vad de ville medan Lyssa själv såklart inte kunde hålla fingrarna från verktygen. Barnen satt och skvatt färg på sina canvas och hade jätteroligt. De fick bete sig hur barnsliga och busiga de ville, tavlorna kom att påminna om modern konst med någon enkel färg på en annan.

Dagen blev väldigt lyckad och Lyssa kände sig stolt; både för att hon varit en duktig lärare och haft en bra lektion men även för att barnen gjorde fina tavlor allihopa, även om man inte är duktig så kan man ju alltid skvätta färg eller dyligt för att få till någon häftig effekt, och att barnen hade jätteroligt men samtidigt lärde sig mycket och började att uppskatta konst. Dock var Lyssa lite fundersam över hur den ordinarie läraren skulle reagera nästa lektion då alla barn börjar kasta färg över honom.
       Hon kunde inte heller låta bli att tänka på Adrian. Han skulle antagligen börja på den där skolan en dag.  Den verkade som en bra skola och han kanske får lite omtycke hos rektorn som känner hans mamma som hjälpte honom en gång när han satt i sticket.

Hon tog en promenad genom skolområdet på vägen hem.

På lekparken såg hon en man som spelade fint på sin synt. Hon stod en stund och lyssnade. När han var klar gick hon fram och gav honom lite pengar.

Lyssa gick till och med och berömde honom på hans spelande och kände sig snäll. "Du är superduktig med den där synten."
"Tack, det var snällt sagt. Och tack för dricksen" sa mannen. "Och det är ett digitalpiano, faktiskt".
"Heh, jaha. Jag vet bara inte så mycket om elektroniska flyglar" svarade Lyssa.
"Jo, den största skillnaden är väl att ett digitalpiano är mer som ett keyboard fast är mer inriktat till ljud som..." mannen förklarade men Lyssa slutade att lyssna. Det var svårt att hänga med när det var inforation som hon inte visste mycket om. Hon hade ju dessutom just blivit van vid att vara den som lär ut.
"...Jag älskar att spela instrument som piano. Jag är hemskt intresserad av kultur och olika konster." Lyssa tog upp lyssnandet igen.
"Är du intresserad av konst? Jag med!" avbröt Lyssa, för att också komma med något i samtalet som hon var så djupt koncentrerad på.

De fortsatte att prata och de märkte att de hade mycket gemensamt. Till slut bjöd Lyssa med mannen, som hette Lenny, hem för att visa honom några målningar hon gjort.

"Du får ursäkta att min lägenhet är otroligt stökig. Jag har just flyttat hit." sa Lyssa medan hon stoppade i sig salad som Lenny inte var hungrig för.

När Lyssa trodde att hon hade skaffat en trevlig vän så började Adrian gråta. Hon försökte att få tyst på honom men förgäves. Han vägrade bara vara tyst. Lenny blev trött på oljudet och i stället för att hjälpa till eller åtminstone bry sig så stack han.

Efter det var Adrian snäll och tyst igen som vanligt. Ville du att den snälla, svikande, mannen skulle gå? Tänkte Lyssa.

Adrian hade varit en lika liten bebis ett tag nu och Lyssa försvann ofta i tankar om en äldre liten bebis som kunde börja skolan, skaffa sin första flickvän, ta studenten, flytta ut, skaffa ett jobb och en familj. En tår letade sig ner längst hennes kind när hon tänkte på sin sons framtid som hon skulle göra så bra som möjligt. Hon mindes drömmen och vad ängeln sagt om någon konstig tårta som skulle få barn att åldras. Hon förstod inte vad hon menade. Kanske att kakan var spetsad med tillväxthormoner som skulle få barnen att växa, eller något. Hon köpte en tårta för att få se vad den var bra för. Den påminde henne om en födelsedagstårta och en tanke slog henne. Hon visste inte när Adrians födelsedag var! När hon tänkte efter visste hon inte vilket datum han hade föds, eller ens vilket datum det var idag. Datum verkade bara inte existera. Detta var en konstig värld. Efter en stund undrade hon hur hon ens visste vad ett datum var eftersom det inte existerade. År verkade heller inte existera, men ändå visste hon vad det var.

Hon bestämde att idag kunde vara Adrians födelsedag. Så hon introducerade honom för sin födelsedagstårta. Helt plötsligt började han att glittra och skratta. Lyssa blev skräckslagen och lade ner honom på golvet och vågade inte se på vad tårtan gjorde med honom. När hon vände sig om och tittade på där Adrian hade legat så såg hon bara ett litet barn och ingen Adrian. Hon plockade upp honom och såg i hans ögon att detta var Adrian. Hon blev lite rädd först. Men sedan fylldes hon av stolthet och lycka över att hennes son just blivit lite äldre.

Han var en stilig liten pojke utan några av Lyssas speciella gener. Adrian växte upp med brunt, böljande hår och ljumma blåa ögon.

Lyssa var så stolt över sin lilla sötnos och ville inte att han skulle behöva växa äldre. För att han skulle bli gammal till slut, han med, och flytta ut och älska en fru och dumpa Lyssa på ett ålderdomshem. Denna tanke roade henne. Man kanske kan gömma alla tårtor?

Den framtidsvisionerande modern började instruera sin smått förstående son. "Du får inte prata med främlingar och inte kliva in i en bil till en heller. Du måste plugga hårt i skolan och skaffa bra utbildning, du vill ha ett bra jobb, eller hur? Lita inte på allt du läser, titta inte på solen för länge och peta inte på osten..."

Lyssa bestämde att träffa sin så kallade vän Lenny igen. Han hade inte gjort något illa egentligen och Lyssa ville inte vara arg på honom. Hennes hjärta brydde sig bara om Adrian nu mera och det var inte glad över att lämna honom. Men barnvakten kom som alltid och Adrian verkar tycka om henne så Lyssa kunde låta sig gå ut en stund.

Lyssa kom ihåg hur trevlig och sofistikerad Lenny var och de hade det riktigt kul. Han bjöd på några drinkar och Lyssa blev lite annurlunda som vanligt.

Killar ska vara känsliga, romantiska och uppskatta fina saker som musik och konst. Eller vad är det alla tonårstjejer säger..? Jag vet inte, jag har inte haft någon tonår...

Lenny förstog inte att man inte ska utnyttja en berusad flicka i tonårstankar men de bestämmer att de ska ha lite roligt.

De går hem till honom och när Lyssa ser hissen får hon en busig idé.

"Jag bor på femte våningen, jag har en fin säng som jag tror du skulle passa bra i" säger Lenny som en lite löjlig replik.
"Varför vänta..?" säger Lyssa som verkar lite bättre på att prata sensuellt.

Efter att Lyssa och Lenny haft lite roligt i hissen gick hon hem i en lycklig marsch.

På morgonen är fortfarande inte alkoholen helt ur hennes system och hon känner sig lite skamlig när hon ska ta hand om sin son.

"Jag kanske är borta ibland eller verkar lite borta när jag är här, men jag tänker alltid på dig. Jag kanske inte alltid är den bästa morsan, men jag försöker, okey? Vad jag än gör så älskar jag dig." försöker Lyssa förklara för sin lilla son som bara just lär sig prata.

Lyssa glömde ibland att ta hand om sig själv när hon har små mycket att göra för Adrian men ibland tycker Adrian att det är trevligt att bara leka på sin lediga tid.

Lyssa kände sig helt plötsligt lite illamående och hade börjat lägga på sig lite vikt trots att hon inte ätit eller rört sig olikt mycket än vanligt. Det kan bero på mycket men hon förstod, av någon anledning, direkt vad som försiggick. Hon skulle få ett till barn.

Vad var det som hände med Lyssa egentligen? Det var så mycket som var oförklarat hos henne. Hon vaknar upp utan något som helst minne av sitt liv och medan hon bygger upp ett nytt så börjar hon producera barn hit och dit utan mening.
Skulle hon verkligen klara ett till barn med ett sådant rörigt liv?

"Ser du brum-brum-bilen? Du gillar brum-brum-bilar?" sa Lyssa med en ljus rös. Lyssa kunde vara riktigt barnslig ibland och njöt av att leka med sitt lilla barn.

En natt inte mycket senare vaknade Lyssa plötsligt, men denna gång var det inte på grund av att Adrian skrek efter mat.

 Det var en annan bebis som ville ut och se livet. Hon skyndade sig och tog en taxi till plåsterkåken för att föda.

En liten flicketös kom till världen som fick namnet Brittany. Doktorn kontaktade Lenny som var pappan till den nyfödda flickan. Men Lyssa ville inte veta av honom.

"Jag hjälper till att ta hand om vår dotter. Jag kan flytta in om du vill. Du kan få hjälp av mig. Vi kanske borde gifta oss. Jag kan bli din sons pappa också. Jag vill dela mitt liv med vår dotter." sa Lenny men Lyssa ville inte flytta in eller gifta sig med denna vän. Han hade ogillat hennes son och utnyttjat henne så hon blivit på smällen. Det var hans fel att Brittnay föddes men hon tyckte samtidigt inte att han skulle vara delaktig i barnets liv för att Lyssa ville ha sin dotter för sig själv. Hon visste inte riktigt varför hon var arg på honom eftersom han egentligen givit henne denna gåva och nu ville hon inte låta honom röra henne. Det var som att något sade åt henne att det bara var hennes barn och att hon var tvungen att ta han om henne själv.
Och det skulle hon göra. Med hela sitt hjärta.

-----------------------------------------------------------------

En sak i denna del borde jag förklara.. "Peta INTE på osten!" Tehe... Det är en historia bakom det... Som visserligen bara jag förstår, men... Det var så här; vi i klassen skulle besöka en ostfabrik (Ja, jättekult var det..) och läraren tjatade hela tiden att vi inte fick röra några av produkterna eftersom de skulle skickas över hela Sverige och till andra delar av Europa och om man la i lite einebrantsbasiller i en sats så kunde tusentals människor bli sjuka. ...Eller något i den stilen.. Så lärarn sa hela tiden "peta inte på osten". Och det var liksom en rolig fras..

Dagen efter så fick vi reda på att en person faktiskt hade petat på osten (D8 Noooes!). Och gissa vem den personen var..? Jo, lärarn...

Bojkotta The Sims 3!

Nej jag har inte dött.. Jag har bara inte spelat sims på ett tag. Jag fick reda på den här facebook-gruppen:
http://www.facebook.com/events/170550486380586/
och gick med. Vi skulle inte spela sims 3 eller vara inne på thesims3.com på en dag för för att strejka mot EA:s idiotiska idéer. Jag tyckte det var en bra idé och joinade. Sen när jag tittade igen hade de ändrat tiden till två månader... Två månader utan sims 3?! Heh, visst hatar jag EA och Sims 3 men jag älskar dem samtidigt c: Jag har inte varit inne på hemsidan, som jag ändå hatar jävligt mycket, men jag har inte kunnat hålla fingrarna borta från datorn ett par gånger. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra för att få skaparna att dra sina tummar ut ur sina arslen och börja lyssna på oss spelare.
Speciellt nu när I Rampljuset blir nästa expansion. Den verkar enligt mig som en helt onödig och idiotisk expansion som vi spelare inte ens önskar oss. De jobbade jättemycket med den där nya grejen Simport och de tycker att det är en stor grej, fast vi spelare verkar inte bry oss så mycket över det. Och när ska vi få väder??!
Heh, jag ska vara glad för det som finns i spelet och det lär komma mer roliga saker C: