101 själar - Del 3 - Bestämda händelser eller sammanträffanden?

Att ta hand om två bebisar krävde, inte så förvånande, dubbelt så mycket jobb. Adrian var snäll och satt ofta tyst och lekte med sina leksaker då han inte spenderade tid med sin mor. Brittany däremot gav Lyssa en större inblick av hur moderskap egentligen var.

             Är det verkligen meningen att jag ska vara här på jorden och uppfostra två barn..? Jag är inte alls redo för att ta hand om barn. Varför händer det här mig? Lyssa tyckte att hennes liv var underligt och ville veta vad som egentligen pågick.

             Är det något som driver mig till detta? Det verkar som att jag inte kan kontrollera mig runt män som att något annat bestämmer över mig. Hade jag varit klar i huvudet hela tiden hade jag inte varit fast här med en son och en dotter som förtjänar en bättre mamma. Hon tvekade fortfarande över om hon verkligen kunde uppfostra barn. Dessutom hade hon märkt att hon knappast hade valt att bli en mor, så konstiga tankar började flyta omkring; om det inte var hon som valde att skaffa dessa barn kunde det vara något eller någon annan som gjorde det åt henne.

              Nej, det är nog inget som driver mig till något som jag inte kan styra över, det verkar för absurt. Om någon högre makt, eller något, vill att jag ska skaffa barn borde det ju enklare att bara ställa en het man utanför min dörr i stället för att ta över mina sinnen helt och lämna mig förvirrad. Och något sådant skulle väl aldrig hända? tänkte Lyssa drömmande.

Adrian letade efter sin leksakshäst och Lyssa mindes sig leka med den, hon kunde trots allt inte hålla sig borta från sina barns leksaker. Hon hade lämnat den i trappuppgången, vid hissen. Där stod en man när hon skulle hämta den lilla plasthästen. En riktigt attraktiv man. Han stod till och med i underkläder, kunde det bli mer sexigt? Lyssa antog i och för sig att det nog bara var badbyxor och inte kalsonger han bar, men ändå. Han väntade på hissen, och av ren impuls låtsades Lyssa att också hon skulle med den.

Hennes tankar blev så där suddiga när hon klev in i hissen med mannen och hon mindes knappt vad som hände.

Bortsett från suddiga händelser och något paranoida tankar var Lyssas nya liv rätt underbart. Hennes barn gjorde henne lycklig, trots att de förstörde hennes sömn och krävde mycket uppmärksamhet. Adrian var snäll som alltid och lekte med sina leksaker. Hans favorit var utan tvekan den stora gula bilen. Lyssa tyckte om att leka med tanken att Adrian skulle växa upp till en stilig trevlig bilfantast, det var i alla fall så hans personlighet var nu som ett småbarn.

Sådana stunder då Brittany sov som en ängel och Adrian var sitt duktiga jag, var de som Lyssa värderade mest.

Lyssa började må illa på morgonar och den suddiga händelsen i hissen började ge Lyssa oroliga tankar. Hade hon gjort det igen?

Och inte lång tid gick tills hon fick svaret. Och ja, visst hade hon gjort det igen. Hon väntade ännu ett knyte av lycka och insomnia. Men den första tanken som slog Lyssa var:
           Det bevisar ingeting...
       

Adrian var en duktig pojke och lärde sig att gå, prata och gå på pottan snabbt och fick använda den magiska tårtan en gång till.

Med lite glitter och en piruett blev han till en stilig ung pojke.

Med nya kläder och frisyr bevisas detta på nytt.

Adrian fortsatte att vara en snäll son, för att han hjälpte gärna Lyssa med saker hon inte kunde hinna med, som somliga sysslor.

Och visst fick han nog egenskapen att vara entusiastisk över bilar, för det var det ända han tänkte på, bland hans redan existerande egenskaper som att gilla stora familjer och att ta hand om andra.

Lyssa var fortfarande nervös över det konstiga omvandlingen till äldre åldrar, men tyckte ändå att Brittany skulle få bli lite äldre och Adrian intygade att det inte var så farligt och grattade sin syster.

Brittany var uppspelt över sitt födelsedagsfirande. Hon hade ärvt Lyssas starka hårfärg, men hade lite mattare, lite mer blåa gröna ögon.

Och det var inte länge kvar tills det var någon annans födelsedag.

 Lyssa hade beställt en säng åt Adrian som verkligen ville ha en våningsäng. Den läskiga bilden som var målad under sängen skrämde honom men Lyssa förklarade att det inte var något speciellt med den och att han inte alls skulle vara rädd för en teckning, trots att den faktiskt skrämde henne med.

I Brittanys syn på världen fanns det inga faror och livet bestod bara av att sova, äta och leka.

Adrian följde sin systers exempel och hade inget problem med tvådimentionella monster under sängen längre. Han hade trots allt både sin mamma och syster i samma rum som inte visade något tecken av obehag.

När även Lyssa låg och tog en tupplur fick hon sig en chock, som hon ändå började bli van vid.

Kramperna började och Adrian fick tankarna bort från otäcka figurer, en större rädsla tog deras plats, hans mamma hade ont.

         "Var inte rädd hjärtat, det är bara ditt småsyskon som kommer, jag har varit med om detta förut" försökte Lyssa lugna ner Adrian. "Du kan vara lugn" sa hon mellan kramperna. Hon hade fött två barn redan men födslarna var ändå olika varje gång, så van blev man nog inte i första taget.
         "Hur ska jag kunna vara lugn?! Du plågas ju, jag ser ju det!"

Lyssa kunde inte tänka på sin panikslagna son längre, inte heller hann hon ta en taxi till sjukhuset för att den sista etappen i förlossningen skedde snart.

En vacker liten flicka tog sitt första andetag i en svärm av glitter.

Hon märkte det inte först men Lyssas graviditetsmage var kvar. Hon behövde mer plats åt sin lilla flicka och tvillingen som skulle komma. Hon sprang ner till ingången av lägenhetsbyggnaden och lade ner sin dotter och påbörjade det andra piruetten. Efteråt kunde hon inte riktigt förstå varför hon sprang ner dit, men Lyssa är sådan; inte ens hon förstår vad hon gör ibland.

Det var spännande. Den första födelsen hemma, och hon skulle få mer än ett barn.

Den här gången blev det en son, lika vacker som sin inte så mycket större storasyster.

Flickan fick namnet Caryn och pojken Damien. Lyssa införskaffade två spjälsängar till, nu fanns det fem sängar i den lilla ettan, lite trångt började det bli. När hon höll i sina nyfödda älsklingar kände hon något. Hon visste inte vad. Det var inte någon vanlig känsla, det var som något ont som varslades. Det var något speciellt med dessa barn, men hon kunde inte lista ut vad det var.

-----------------------------------------------------------------

Glad mors dag alla mödrar som förhoppningsvis har färre än 100 barn att ta hand om!

Det är ju mors dag så jag var tvungen att dra mitt arsel till den här bloggen och fortsätta historien om allas älskade mor, Lyssa C: Eller ja, i alla fall Adrian, Brittany, Caryn och Damiens mamma...

Namnet Caryn är inspirerat av min kära vän Karin c: Jag har tillägnat en sim åt dig :T ... Hon har aldrig spelat spelet eller nåt så hon förstår nog ingenting... Hur kan man leva utan sims?! ...


Får yu ho vant to rid dis blåg in inglish der is a blåg in inglish:
lyssa100babychallenge.wordpress.com
(lita inte på min engelska...(på sidan är den ok hoppas jag(lita inte på engelskan här(Jag gör jävligt många paranteser)(Bara för er!)))))
Det kommer mer dit, vänta bara. ...Det lät lite som ett hot...    S:

Orginala inlägget från 27 maj 2012