söndag 17 juni 2012

101 själar - del 4 - Lycka är gratis


Adrian var en ängel som vanligt och var riktigt snäll mot Brittany.

Det vill säga på de stunder då hon inte lekte för sig själv. Hon uppförde sig också riktigt bra men sökte ofta efter uppmärksamhet och kunde bli lite bortskämd när hennes bror eller mamma hela tiden fick underhålla henne, mata henne eller bara titta på henne när hon lekte.

Men Adrian kom gärna till undsättning när Brittany kände sig ensam.

När Adrian var på skolan, tvillingarna sov och den lilla äldsta flickan i familjen lekte snällt utan någon uppmärksamhet, hon tyckte i alla fall om att Lyssa var i rummet, så kunde deras mor sova gott och drömma sött om sina intressen.

Ibland kunde Lyssa börja prata med sig själv. Adrian tyckte det var konstigt men men det han funderade mest på om det ämnet var om han skulle svara på vad hon sa eller om han bara skulle vara tyst, det var svårt att tyda vad han skulle göra när hon tycktes hålla en konversation med sig själv endast.


Men snart kom stunden då tvillingarna skulle få uppleva nästa ålderssteg. Lyssa var inte så orolig eller nervös över proceduren längre utan hade bekräftat vad födelsedagstårtan gjorde fastän hon inte alls förstod hur det fungerade.

Adrian firade på, medan Lyssa tittade lugnt på sin dotter som snart skulle bli lite äldre.

Caryn växte glatt upp och fick samma hårfärg och ögonfärg som sin mystiska far.

Sedan var det Damiens tur som växte upp i en svärm av glitter. Han blev lik sin syster men hade inte samma nyans på sin hud men lika vacker ändock.

Även Adrian fick sin tur att stå framför den färgglada bakelsen mot sitt nya liv som tonåring.

Ännu en lyckad födelsedag fick Adrian att se tillbaka på.

Adrian fixade sig med spegeln och fick ett nytt stiligt utseende.

Under tiden då några av barnen växte upp blev ett annat avundsjukt och började skrika för att känna sig behörig.

Men ingen blev arg på henne utan storebror lyfte bara upp henne för han ville inte se någon ledsen på sin födelsedag.

"Så ja, så ja, lillan, din födelsedag kommer snart den också. Då kommer allt handla om dig", sa Adrian tröstande och Brittany började längta.

 Lyssa älskade all hjälp hon fick från Adrian och fick mer tid att umgås med barnen mellan sömnen. Livet verkligen lekte för Lyssa just nu. All stress för att ta hand om alla barn var som bortblåst och hon verkligen uppskattade alla sina små underbara barn.

Adrian tog med sig en vän hem från skolan, Elspeth Cook. De var bra vänner och Adrian var till och med lite förtjust i henne, men Damien tittade lömskt på henne.

Brittany var överlycklig över att ha två nya lekkamrater, så nu var hon knappt någonsin ensam längre.


Och Adrian gav hela tiden kärlek till sin lillasyster.

Lyssa spenderade mycket tid med de små som älskade att ha sin mamma på lekgolvet.

Snart kom också Brittanys födelsedag som Adrian lovat, och det var nog den bästa dagen i hennes liv för alla ögon var riktade mot henne.

Hon skrattade sött när glittret omfamnade henne och förvandlingen påbörjade.

I pyjamas stod där en äldre Vixen där lilla Brittany just stått.


Brittany satte upp det starkt blåa håret prydligt och Lyssa köpte en fin sommarklänning som hon gillade mycket.

Tvillingarna hade fortfarande färdigheter att lära sig innan de kunde komma till deras storasysters ålder, men med en mamma och en bror gick det bra med att lära två barn på samma gång.

Men nu blev det ju orättvist igen. Adrian har en skolbal, och senare studenten, samt läxor som Lyssa hjälpte honom med och tvillingarna behövde mycket tid, så Brittany fick inte så mycket uppmärksamhet som hon ville ha. När hon i stället ville sura i ett hörn med några leksaker klagade hon över att leksakerna inte räckte till, de var tråkiga, trasiga eller nerdreglade. Lyssa uppmanade bara att hon kunde hitta på något annat men hon fann ändå saker att klaga över.

"Aaaah, meteoriten kommer mot oss! Gaaaah!", lekte Lyssa med Damien. Han hade svårt för att gå på pottan i början men när Lyssa var där gick allt bra. Men allt Lyssa kunde tänka på var att familjen behövde ett nytt hus, och det snabbt. De var fem personer som trängdes ihop i en etta.
        Om socialmyndigheten fick reda på det skulle de nog inte gilla det, tänkte Lyssa. De hade dock inte mycket pengar heller, så det skulle bli svårt att hitta ett hus stort nog. Och visst ville hon ha ett hus, hon ville inte leva i en liten lägenhet med ungdomar som har fest varje helg på andra sidan väggen.

"Jag brukar byta kläder ibland, till lite olika stilar. Just nu har jag mina tränigskläder. Och här sitter jag och äter tårta... Jag kanske borde gå ut och faktiskt träna när jag har kläder till det på mig... Men jag gillar tårta...", sa Lyssa till Caryn som inte förstod riktigt vad hon sa, men det skulle nog ingen, hon pratade mest för sig själv men tyckte det kändes bättre att faktiskt prata med ett ansikte.

Skolbalen närmar sig och Adrian ville fråga Elspeth om hon ville gå med honom, men tänk om hon inte gör det. Adrian samlade sitt mod och traskade över till hennes hus och knackade på. han tränade på vad han kunde säga medan han väntade på att någon ska öppna dörren: "Halloj, Adrian här, men jag antar att du redan känner mig, typ, uhh så saken är... Nej... Du, jag, dansen... Nej... Elpeth, jag... Elspeth..."
"Ja?", hörde han en röst och tittade upp. Där står Elspeth i dörröppningen och han rodnar. Hon hänvisar honom att gå ut och prata. "Så vad ville du?" frågade hon lätt och Adrian fejkar ett leende under pressen.
"Jo... Det jag ville säga var... Eh, det är lite svårt att säga..."

Elspeth kunde ta en hint.
"Just det, förresten, jag vill inte avbryta dig eller så men vill du gå på skoldansen på fredag?" sa Elspeth enkelt. Adrian ville hoppa och skrika som en sexårig flicka som fått en ponny i födelsedagspresent, men höll masken något. Han log sött och sa:
"Ja, gärna"
"Kom in vet jag, mamma håller på att laga mat. Det blir sojastek! Så vad var det du ville säga?" sa Elspeth lekfullt.
"Inget viktigt" svarade Adrian när de var på väg in. Han bubblade av glädje, trots att han gick mot något som kallades sojastek.

Även Brittany var hemma hos en vän. Pojken som var döpt efter en mäktig gud, Jupiter, bodde i ett stort och flått hus. Och så mycket leksaker han ägde! Brittany hade aldrig sett något sådant. Hon hade roligt när hon lekte, men blev också något besviken över att hon inte hade sådana leksaker eller ett sådant fint hus.

Lyssa hatade tanken att berätta någon bortföklaring till vart hon skulle, eller att berätta sanningen för den delen, för Adrian och Brittany så hon smög ut när de inte var hemma. Hon tyckte att om hennes barn gick ut och hade roligt skulle hon också få det. Hon lämnade tvillingarna med en barnvakt och gick på krogen. Bredvid henne satt en man som hon la sin blick på en stund.

 När mannen gick ut på dansgolvet följde hon med, och de började att dansa tillsammans.


Det tog inte lång tid förrän en stöt sattes.

Och mer tid som inte var lång gick och mer saker hände.

Några kvällar senare var det dags för Adrian att gå på skolbal. Han hade hyrt en limousin som han ville överaska Elspeth med. Han såg fram mot den här kvällen så mycket.

När han skulle hem igen hade så mycket hänt så han kunde knappt hålla reda på att i huvudet. Han hade kysst Elspeth, blivit tillsammans med henne och dansat med henne hela kvällen. Det var rena drömmen för honom och han svävade på moln hem.

Lyssa mådde illa på morgonen och kunde inte förstå att hon gjort det igen, visst var det inte säkert men hon hade varit gravid tre gånger tidigare så hon kunde tyda tecknen.

Hon förstod: Lyssa skulle bli mor en gång till. Men något var annorlunda. Hon var inte rädd eller nervös den här gången. Hon älskade sina barn och hade faktiskt inget emot att få ett till.

Samma dag vaknade Lyssa ur en tupplur av ett ljud, utan att något var konstigt.

Men vid hennes säng stod en vitklädd man som hon aldrig sätt förut. Hon blev skräckslagen. En inbrottstjuv? En kidnappare? Hon måste skydda sina barn!

Lyssa drog med mannen till dörren och skulle just slänga ut honom när han sa med en mjuk röst:
"Se upp för Adrasteia". Sedan fösvann han snabbt ut ur dörren och lämnade Lyssa förvirrad.
"Jag ringer efter polisen!", ropade Lyssa när hon stack ut huvudet efter honom, men han hade redan försvunnit runt hörnet i trapphuset. Han försvann snabbt och Lyssa kunde knappt tro att hon sett honom överhuvudtaget.

Hon ringde aldrig någon polis och dagen bara pågick helt normalt. Lyssa kunde dock inte sluta tänka på mannen men tänkte att det antagligen bara var någon galning som löpte amok i staden, eller en inbrottstjuv som blev påkommen. Det sistnämnda skrämde henne. Hon kunde ha blivit rånad.

Brittany gick och tänkte mycket på vad Lyssa hade sagt om att hitta någon hobby eftersom hon inte tyckte om att leka med leksakerna de hade eller att leka med tvillingarna länge, och Adrian ville aldrig leka med henne för han pratade bara med Elspeth hela dagarna.

Dörrarna i denna lägenhet var tunna, vilket gav mer lust att flytta, men Brittany kunde höra Lyssa prata om böcker med Damien. Hon tryckte ena örat mot dörren och tjuvlyssnade, hon ville inte gå ut och lyssna på riktigt för att hon ville inte ge sig, men visst lät böcker intressanta, man kan leva i en värld utanför sin egen som är mycket mer spännande. Lyssa pratade om några böcker hon läst, dock var Damien något för oförstående för litteraturlektioner i den åldern men Brittany lyssnade med intresse.


Lyssa satt också och drog historier med Caryn. Hon tyckte det var jätteroligt men förstod ungefär lika mycket som sin bror.


"Adriaan! Ta undan disken! Du är så snuskig, hur ska man kunna äta här när du lämnar en massa smutsdik!?", klagade Brittany men Adrian var i andra tankar.

Ingen disk blev bortplockad så länge Adrian väntade på att Elspeth skulle ringa. Hon var rätt så inne i fantasy och gotik och frågade sin pojkvän om han tyckte om magiska drakar.
         "Eeh, drakar? Jag självklart, jag eeh... Älskar drakar!", sa Adrian lite tveksamt, men vad gör man inte för kärleken, den här gången vid namn Elspeth?

Brittanys nästa födelsedag var här Lyssa kunde inget annat än att tänka på att hon nyss lärde henne att gå. De växer upp så fort.

Med en pillrig känsla i kroppen och en massa glitter klev Brittany in i tonåren.

Även tvillingarna fick växa upp.

Som Brittany blev också Caryns första tid som barn i pyjamas.

Caryn hjälpte till att fira sin tvillingbror.

Med ett leende, och pyjamas han med, växte Damien upp.

Caryn får också en klänning av Lyssa som är av hennes favoritfärg, lila.

Tvillingarna får en säng som present på deras födelsedag, men det blir riktigt trångt i den lilla lägenheten.

Och snart blir det ännu trängre för Lyssa får snart ännu ett barn.

En liten son föds i ett hav av blått, grönt och rosa glitter. Namnet på pojken bestämmer Lyssa ska bli Ethan, och aldrig har Lyssa blivit så lycklig vid en födsel. Livet lekte, hon hade det jättebra, om något lite trångt, med sina barn och hon älskade Ethan så otroliht mycket, och det skulle säkert hennes andra så underbara barn också göra. Han hade ett bra liv att se framemot.


-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad har jag att säga tro..? Heh, den snygga repliken Adrian säger innan Elspeth öppnar dörren kommer från Avatar: den siste luftbändaren haha C: En av de bästa tv-serierna som någonsin gjorts :D Ja, jag är sexton och kollar på Nickelodeon. Det är jag stolt över! :T
Halloj, Zuko här.
Om någon vill veta är Jupiter den högsta guden inom romersk mytologi. JAHA. Aa faktiskt.
Fan vad jag aldrig har mycket att säga på dessa pratgrejer. Why do I do it then? Åh, det påminner mig; det finns nu en engelsk version av 101 själar som jag arbetar på:
lyssa100babychallenge.wordpress.com
Keeeuuult C: No hay mucho. Det finns ej mycket där än men det kommer :b
Adios amigos c:
Orginala inlägget är från 17 jun 2012

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar