lördag 15 december 2012

101 själar - del 7 - Livsfaror och livsomvändningar

 Snart kom kvällen då tonåringarna hemma hos familjen Vixen skulle på skolbalen.
 Ingen av dem hade tyvärr inte någon dejt, så tvillingarna gick med varandra, vilket de fann lite pinsamt men det var inte som när en kille hade gått med sin utländska kusin som bara envisades att dansa någon konstig folkdans med alla i gympasalen och hela balen blev kaos, som Caryn och Damien hade hört talas om av de äldre eleverna på skolan som tyckte om att dra historien varje gång skolbalen var på intåg. Brittany gick själv men hoppades att hennes vän Jupiter var där, och kanske ensam han med.
 Hemma var Lyssa orolig över att hennes barn var på balen. Tänk om någon av flickorna träffar någon idiot till kille som inte behandlar dem väl?
Tänk om de blir utskrattade för att de inte gör det?
 Det är mina barn jag talar om, jag har uppfostrat dem bra och de är bra människor de klarar sig, tänkte Lyssa säkert till slut.
 Allt gick bra på balen, inga pinsamma incidenter förutom när Brittany frågade Jupiter om han ville dansa men  han sa att han skulle dansa med sin dejt, vilket är förståeligt men lite smärtsamt.
Nästa morgon var Ethan ivrig att få bli tonåring han med.
 Mend glitter, hormoner och oren hy välkomnades Ethan in i tonåren.
 Även Caryn fick smaka på tårtan den dagen.
 Men istället för glitter växte hon upp i ett rött moln och höga pip av vad som lät som fladdermöss.
 Så klart skulle tvillingen också böja sig ner och blåsa ut sina ljus men Damien blåste så, nästan onaturligt, hårt att ett ljus trillade av tårtan och föll ner på det torra och spruckna bordet.
 Han vände sig om för att påbörja omvandlingen till vuxenlivet han med när han kände lukten av rök och sekunden senare satte brandvarnaren igång att tjuta.
 Damien vred långsamt huvudet med uppspärrade ögon.
 Det lilla ljuset hade ramlat ner och satt det gamla bordet i lågor.
 "ELD!", skrek flickorna i kör.
"Akta er för lågorna! Vi får inte brinna inne!", ropade Caryn uppmanande.
 "Småbarnen!", skrek Lyssa oroligt.
 "Tårtan blir  förstörd!", ropade Ethan förskräckt.
 Lyssa drog fram brandsläckaren och riktade den mot elden och tryckte in avtryckaren.
 Ett stort moln av koldioxid anföll elden som ett i ett krig mellan elementen.
 Men elden hade redan spridit sig till dörröppningen till barnens rum!
 En vägg av heta lågor skillde nu Faith och Georgia från resten av familjen, och säkerheten, ifrån varandra. Så Ethan rotade fram ännu en brandsläckare och hjälpte mamman att rädda sina barn.
 Lilla Faith såg på när flammorna letade sig allt närmare.
 Men efter några minuter av hektiskt arbete med brandsläckarna gav elden upp och kriget var avslutat.
 Denna hemska händelse stoppade dock inte familjen från att fortsätta att fira Damiens födelse dag, han fick bara släcka ljusen med ett par blöta fingrar istället helt enkelt.
 Brandmannen som kommit blev dock sur när hon kommit i onödan.
 Allt gick bra och även Damien blev äldre.
 Trots att hon var äldre än tvillingarna växte Brittany upp efter dem. Tårtans magi bryr sig antagligen inte om det faktumet.
 Även hon tog ett lyckat steg in i vuxenlivet.
 "Jag är redo att ta an livet", sa Brittany med ett självsäkert leende på läpparna.
 Caryn fullföljde sin 50-talsstil.
Damien kunde fortfarande ha sina gamla kläder. Här blev det inget slöseri gällande nya kläder.
 Ethan behöll inte sitt hår långt, utan lät Caryn klippa det åt honom.
"Säg Ethan".
"Idan..." Ethan drog erter andan när Georgia sa hans namn för första gången.
"Bra, jättebra Georgia!", sa Ethan av extas. "Säg nu 'Ethan är bäst'", men Georgia förblev tyst.
 Även Faith skulle lära sig de nödvändiga färdigheterna medan hon var i sin ålder.
 Men Brittany, Caryn och Damien var förhoppningsvis färdiga med att lära sig i sina liv. Studentdagen var här.
 Damien var nervös över att gå upp och ta emot sitt diplom och började bita på naglarna.
Allt gick som smort och Damien gick ut med högsta betyg.
 Det gjorde även Caryn...
 ... och Brittany.
 Vad ska jag nu göra när jag inte går i skola längre..? Skaffa jobb och flytta hemifrån? Betala räkningar och ta hand om hushållet. Fast tänk på den ljusa sidan; ingen mer skola..., funderade Brittany.
 Damien gick fram till Lyssa som var på väg in till trillingarna.
"Jag har en sak att berätta", började Damien stadigt.
 "Det är en ganska stor grej och... och du kanske inte gillar det" Lyssa började se orolig ut.


"Jag... jag vet inte hur jag ska säga det...", sa Damien osäkert. Lyssa blev allt mer orolig. Det Damien ville
säga verkade viktigt och var svårt för honom att säga.
"Du kan säga vad som helst till mig. Allt", sa Lyssa försäkrande.

 "Jag tror jag är en vampyr"
Lyssa bara stirrade på honom. han hade verkligen skrämt henne med hur han betedde sig men förväntade sig något annat. Vad som helst.
 "Brittany har berättat om dem; de gillar inte solljus, är bleka, dricker blod, är starka och snabba, du vet att jag är bäst i klassen på löpning, och...och jag gillar inte att vara ute i solen, jag blir så lätt bränd och jag är blek och... juicen jag dricker, som vi måste specialbeställa, den är röd och... tänk om den är specialgjord för oss vampy-"
 "Prata inte sådant nånsens! Det finns inga vampyrer! Du blir bara lätt bränd så du gillar inte solen. Och det är väl därför du är blek! Och det är inte konstigt att du är petig när det gäller mat!"
 "Du är lika mänsklig som alla andra, älskling. Tro inte på allt Brittany säger."
 "Så, nu vill jag inte höra mer sådant löjl.", sa Lyssa bestämt.
 "Är vi fortfarande vänner..?", frågade Damien försiktigt.
"Självklart gubben", svarade Lyssa.
 Eftersom de tre nyligen vuxna hade kontakter bland rika och något kända folk, kunde de få tag på ett riktigt fint hus på andra sidan staden där alla riktigt fina och stora hus fanns. Och de skulle få bo i ett av dem. Damien ringde efter en taxi som skulle föra honom, Caryn och Brittany från deras gamla hem till deras nya.
 Damien sa farväl till sin mamma. "Varför måste ni flytta ut? Ni är mina små barn, hur ska ni kunna klara er utan mig? Eller snarare, hur ska jag klara mig utan er??", sa Lyssa klagande.
 När taxin tutade utanför huset begav sig Caryn, Damien och Brittany ut ur huset och ut mot deras nya liv.
 Vampyrer...,tänkte Lyssa skeptiskt.
Fast mitt liv började för några månader sedan, jag föddes ur en minnesförlust. Jag vet egentligen ingenting. Det kanske härjar varelser där ute som jag inte vet om. Jag vet ingenting...






----------------------------------------------------------------------------------------------------
Tjo c:

Först och främst har jag ingen aning om vad jag snackar om under den andra bilden, haha...

Den här delen skulle vara typ sju gånger längre men jag orkar fan i mig inte hålla på och skriva så länge 7: så ni får nöja er med en här mängden :I Jag vill verkligen uppdatera mer eftersom jag spelar i mycket snabbare takt än jag skriver så om jag uppdaterar oftare kan jag spela oftare c:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar