lördag 26 januari 2013

101 själar - Del 8 - Nya bekanta och gamla vänner

 Inte länge efter att Damien, Caryn och Brittany flyttade ut ur barndomshemmet till deras nya hus de fått tag på genom deras kontakter hos diverse rikemän, så blev Lyssa inbjuden på en inflyttningsfest.
 Lyssas förstfödde, Adrian, var också där.
" Det verkar ha gått jättebra för er. Det är ett otroligt hus ni fått tag i", sa Lyssa glatt. "Ni tror inte att ni kan få tag i ett lika fint hus åt mig?", frågade Lyssa skämtsamt.
"Ditt hus är det finaste i världen, mamma", svarade Brittany glatt som skulle få svårt att glömma de fina stunderna av lek och bråk i sitt gamla hem.
 "Hur har du det då, älskling?"
"Jag håller på med att utbilda mig till läkare", svarade Adrian med stolthet. Lyssa gick runt och umgicks och uppdaterade sig om vad hennes barn gjort senaste tiden.
 En annan person på festen var en märklig man med ett väldigt hårigt ansikte och ett hemskt underbett. Hon tyckte att han liknade ett rovdjur.
 "Eh, hej... Ursäkta?" försökte Lyssa säga till mannen men så kom Caryn fram och började prata med sin mor.
 "Hur har det gått för dig då?", frågade Lyssa.
 "Jag gick på en intervju på salongen nere på stan för ett jobb som stylist, men jag tror det gick dåligt..."
 "Du är den bästa stylisten jag någonsin sett verk av. Det är nog ingen fara, de är dumma om de inte ger dig det jobbet.", sa Lyssa uppmuntrande.
 "Tack mamma, du är så snäll. Tack för att du tror på mig", sa Caryn lyckligt.
 Lyssa svarade med ett brett leende och ett fnitter. Just nu fanns det något annat av större intresse.
 "Hej, jag heter Lyssa", hälsade hon på den djuriska mannen.
 Samtidigt kom Adrian fram till Caryn. Han verkade upprörd. "Säger du och Damien att ni är vampyrer?", frågade Adrian. "Är ni dumma eller? Det finns inga vampyrer!"
 "Säg inte så Adrian, snälla, förlåt, det var Brittany som läste om dem och jag tror faktiskt..."
"Säg inget mer, jag vill inte höra på de dumheterna."
 "Mamma har aldrig sagt att det finns några vampyrer."
 "Hur känner du de som bor här?", frågade Lyssa mannen som hette Johnny.
 "Jag känner Damien, inte så nära men jag kommer gärna på en fest", svarade mannen. Han lät hes när han pratade, som om han hade en förkylning, eller som om han morrade.
 "Jag är hungrig, om du ursäktar mig går jag ock letar efter lite mat", sa mannen och innan Lyssa hann svara började han gå kutryggad ifrån henne. Hon tänkte följa med honom men något stoppade henne.
 Caryn och Damiens pappa var där. Han hade bara dykt upp utanför Lyssas gamla lägenhet och vad hände sedan kan inte Lyssa förstå. Barnen måste ha lyckats leta upp honom, men som det verkade pratade de inte med varandra under hela kvällen, så tvillingarna kanske inte visste att han var deras far. Det kankse bara var ett sammanträffande att han hamnat där.
     Lyssa tog fram sin mobiltelefon och låtsades upptagen och kände att hon kanske borde gå, så hon smög ut.
 När hon kom ut stod Johnny vid en omkullvält soptunna.
"Var det hit ut du gick för att hitta mat?", frågade Lyssa skämtsamt.
"Ja", svarade Johnny enkelt.
"Haha, vart då? I soptunnan?", skrattade Lyssa.
"Ja"
"Eeokey...", svarade Lyssa sakta och väntade på att Johnny skulle säga att han skämtade men han förblev tyst.
 Något blev konstigt i Lyssas huvud och det kändes som om någon fortsatte att prata med hennes röst. "Du är ett riktigt vilddjur", hörde Lyssa sig själv säga. "Du, jag har ingen skjuts hem och jag vill inte gå hem i ,mörkret...
 Lyssas medvetande kom tillbaka en stund då hon fann sig själv sittande i mannens bil. Vad höll hon på att göra egentligen? Hon öppnade munnen för att säga något men sedan hände inget mer. Hon fösvann i sitt medvetande igen.
 Lyssa ledde Johnny in i huset.
 "Alltså, vad är du egentligen? Varför ser du ut som du gör?" hörde Lyssa svagt hennes röst säga. Hon lät snobbig och brydde sig verkligen inte om att hon kunde låta elak.
 "Jag är en varulv", morrade mannen.
 "Haha! En varulv?" svarade Lyssas röst gällt.
 Något mer måste ha hänt men i Lyssas dimmiga tankar försvann många fragment av den kvällen.
 När Lyssa vaknade upp på morgonen efteråt blev hon chockad när hon såg den djuriska mannen i sin säng, men sedan förstod hon att hon gjort det igen.
 Johnny vaknade och gick fram till Lyssa. "Jag hade det väldigt trevligt igår, men det var inget annat än tillfälligt, eller hur?"
"Nej självklart inte", svarade Lyssa som skämdes över att hon gått i säng med ännu en okänd man.
"Schysst", svarade mannen och försvan ut ur huset och Lyssas liv.
 Lyssa förstod vad det betydde att hitta en okänd man i sin säng. Det var inte länge tills hon började må illa på morgnarna.
 Men Lyssa fick snart annat att tänka på. Trillingarna skulle fylla år.
 Söta lilla Faith blev full av extas när fjärilarna började festa i hennes mage.
 När det slutade att pirra i magen var hon ett barn.
 Sedan var det Georgias tur att transformeras.
 Hon fick fint brunt hår med ljusa toppar, och de flesta andra gener från sin far.
 Mitt i att Holden skulle växa upp ringde Brittany för att gratta. "Ja, Holden håller på att växa upp just nu", skrattade Lyssa i luren.
 Han var också mer lik sin far som Lyssa knappt kom ihåg hur han såg ut. Men hon skulle alltid ha sina barn som ett slag avtryck av henne och deras fäder.
 Barnen blev snabbt trötta av allt ståhej. Men Georgia ville höra en godnattsaga innan hon kunde sova. Men hon var ändå tvungen att flytta sig från Ethans säng när han kom och skulle lägga sig.
 Trillingarna tog passande Caryn, Adrian och Brittanys gamla sängar.
Lyssa förstod att hon skulle få fler barn till samlingen och började snart få en liten kula.
 Hur många ska jag få? Det här börjar bli löjligt, tänkte Lyssa men blev bara glad över tanken av fler barn.
 "Mjau! Jag är en katt!", lekte Faith.
 "Lek med mig, Ethan!" ropade hon.
"Sluta larva dig din knäppis och gör dig iordning för skolan", sa Ethan trött.
 Det var trots allt trillingarnas första dag på skolan.
 Ethan hjälpe sina småsyskon på bussen och gick med dem till dit de skulle på skolan.
 Väl hemma igen tog Faith på sig en kostym och började leka som alltid.
 "Jag är drottningen över landet! Knäböj er för mig!"
 Lyssa tittade skrattande på.
 "Kör min kungliga droska, mina hästar!" utropade Faith.
"Nej vi kör den kungliga racerbilen, ers höghet!" svarade Georgia och Holden i kör.
 "Jag knäböjer mig för eder kungliga höghet", spelade Lyssa glatt med.
 Mobilen ringde och Lyssa hörde en välbekant röst. "Javisst jag kommer gärna över", svarade Lyssa.
 Hon blev inbjuden till det fina huset på andra sidan floden igen.
 Lyssa gick och tittade sig omkring i huset och såg en söt lampa inne i Brittanys rum. De är mina barn, så jag borde ha rätt att få den här lampan, tänkte Lyssa. Vilka snälla barn jag har som gav mig den här, tänkte hon lömskt.
 "Jag fick aldrig chansen förut att fråga dig hur det är med dig", sa Damien när Lyssa gått ner igen.
"Det är väl som vanligt, antar jag", svarade Lyssa.
 "Jag har blivit gravid igen.."
 Damien blev chockad över beskedet, sedan glad.
 "Då är allt precis som vanligt antar jag!" skrattade Damien.
 "Grattis", önskade Damien, men verkade lite skeptisk över att hans mor blivit gravid ännu en gång.
 Dagarna gick förbi precis som vanligt hemma hos Vixen. "PQ... När ska jag behöva PQ:a i framtiden...", klagade Ethan över sin matteläxa.
 Samma eftermiddag bjöd Georgia hem hennes klasskompis Belisama.
 Men Belisama hatade Faith.
 "Jag tänker krossa den störiga tjejen!" sa Belisama högt för sig själv.
 "Hon ska få se!"
 Under tiden satt Holden och tittade på en barnförbjuden skräckfilm.
 "Vad ska vi leka?" frågade Georgia. "Vi kan starta en klubb!"
 "Men Faith får inte vara med, för du vet inte det hemliga lösenordet", sa Belisama.
 "När kom vi överens om ett hemligt lösenord? Jag minns det inte", frågade Georgia Belisama.
"Det har vi inte gjort", viskade hon tillbaka.
 De började skratta och Faith stannade sina steg en stund, sedan fortsatte hon gå där ifrån.
 Holden satt fortfarande och tittade på film. Georgia och Belisama hade kuddkrig och skrattade högt.
 Faith satt inne i badrummet för sig själv.
 Hon gick till slut ut för att leka med sin lilla plasthäst. Det var bättre än att sitta inne på toaletten.
 "Haha! Vad kul vi har, va, Georgia?" skrattade Belisama högt.
 När det blev sent gick Belisama hem. Holdens film var också slut, men när han skulle gå och lägga sig blev han rädd och var tvungen för säkerhets skull titta under sängen för att försäkra sig om att det inte var något där.
 Men visst tyckte han se sig två par röda ögon därunder och han sprang förskräckt ut ur rummet.
 Han stängde snabbt dörren efter sig och vågade inte gå in igen på en lång stund.
 Men till slut samlade han sitt mod, sprang snabbt in och hoppade upp på stegen på våningsängen.
 Han la sig i Damiens gamla säng istället, långt ifrån monsterna.
 Den natten fick Lyssa verkningar.
 Nere i barnkammaren födde hon en flicka i en regnbåge av färger.
 Därför fick hon heta Iris.
 Men så klart var inte bebisfabriken Lyssa klar där.
 Utan fick en till dotter, som fick heta Jamie.
 Två nya tillskott till familjen. Nu kunde hon väl ändå inte få fler barn, hon hade inte ens menat att få några av dem. Nu ville Lyssa bara veta varför hon fått dessa barn.





------------------------------------------------------------------------------------------------------------
...Och det kommer hon nog att göra i nästa del, so stay tuned :)
Jag har spelat långt i förväg och måste uppdatera som fan om jag vill spela mer :7

Så barn nummer 10 är född! :D Hur länge har jag spelat med den här familjen, tro..? Ett år? Så om jag fortsätter i samma takt kommer jag att klara utmaningen om nio år............................... Heeeeooookey, jag kanske borde snabba på lite? Det är mycket jag borde göra...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar