torsdag 6 juni 2013

101 själar - Del 13 - Nya familjemedlemmar och viljor som rämnar


En kväll smet Jamie ut till parken och klättrade upp på halfpipen som hon har tittat längtande på ett tag. Det var ganska högt och hon undrade om hon faktiskt skulle våga ta fram snowboarden hon lånat eller om hon skulle bryta alla ben i kroppen om hon gjorde det.


Hon trängde helt enkelt bort rädslan, spann fast brädan i sina pjäxliknande skor och ställde sig på kanten med en bit av snowboarden utstickande i den isande luften. Hon lutade kroppen framåt och i nästa ryckte hon till av den fallande känslan och hon var på väg nerför backen.


Hon höll balansen bra och hon kunde höja farten mer och mer. Efter en stund vågade hon sig till och med på att göra trix i hoppen


Hon kände sig så fri. Nu var klockan långt bortom utegångsförbudet och hon var ensam mot den mörka vinternatten. Den kalla luften ven i hennes hår och stack i hennes öron. Hon kunde få öroninflammation av den kylan och av att hon ven snabbt genom den. Hon kunde skada sig riktigt illa om hon skulle ramla. Men hennes mamma var inte där. Hon kunde ta hand om sig själv. Hon behövde inte mammas hjälp. Jamie var friare än någonsin.


Lyckan var snart över då en patrullerande polis upptäckte den vårdslösa tonåringen. Det körde omkring poliser i området för att hålla unga inomhus på kvällarna. Tydligen härjade det rånare och till och med mördare i den här staden, enligt polisen, men Jamie hade aldrig hört talas om några problem.


Lyssa blev ursinnig när hennes dotter dök upp i dörren med en polis som höll i henne i kragen.


"Du förstår inte hur farligt det är att vara ute ensam mitt i natten i en storstad som den här! Du kunde ha blivit påhoppad och blivit rånad eller.. eller nedslagen! Man vet aldrig vad hemska människor kan göra med en liten flicka som du!", skrek mamman. Jamie var bara tyst. Hon hade kanske sett det bästa i livet och visste att det inte kunde bestå.


Hon nämnde inte att hon hade åkt snowboard och hoppat och riskerat livet eller åtminstone några ben i varje hopp, Hon höll tyst för att hon skämdes och kanske för att hon var glad att hon var i säkerhet igen. Man kanske inte ska ha för mycket av det vilda och riskabla livet.


Lyssa hade någon mer att fråga ut den kvällen. Den mystiska ängeln från hennes drömmar hade dykt upp kvällen innan och verkade nu vara lika verklig som allt annat.


"Jag har alltid varit verklig", sa Aegeia när hon läst Lyssas tankar. Lyssa förstod inte alls vem eller snarare vad detta var. Någon spöklik form som hemsöker hennes drömmar och nu hennes verklighet samt kan förstå allt hon tänker och känner. "Jag är här för att jag har märkt att du sackar efter i din utmaning. Det var länge sedan du födde ett barn. Jag är här för att se till så att du uppnår ditt mål."


Lyssa bara muttrade surt och tänkte tankar som ängeln kunde höra i stället.


Följande morgon stördes Iris rutiner av ett ljud. Ett ljust klagande som kom långt bort ifrån.


Ljudet ledde henne ut i snön och hon vadade genom det som ett tjockt fruset hav.


Väl en bit utanför huset kom hon inte längre.


En mur stod emellan henne och det sorgliga kvidandet.


Iris tittade ner och såg en liten svart krabat där nedanför.


 Det var en liten hungrig katt som jamade åt vem som helst som kunde höra henne.


"Stanna där", sa Iris för sig själv och började springa längst muren för att ta sig ner till kissen.


Iris hittade konstigt nog lite kött i täckbyxorna hon lånat av Jamie och matade glatt katten som blev ännu gladare.


Flickan tog med sig katten hem så att den kunde värma sig.


Katten älskade det och började göra sig hemmastadgad.


 Iris sprang iväg på affären för att köpa kattmat åt sin nya rumskompis men katten kunde inte vänta. Hon kände lukten av nygräddade våfflor och glufsade i sig så många hon kunde.


Lyssa var på väg till kylskåpet när hon upptäckte djuret. Vad gör den där där? Det börjar surra flugor runt mat när den blir gammal men jag aldrig stött på katter...


"Som jag förstår är du en katt... Och jag är också ganska säker på att du inte bor här.."


"Så om du kan sticka hem igen... eller något... Skulle det vara bra", försökte Lyssa säga till djuret.


När Iris kom hem och ordnade en matskål åt katten märkte hon att hennes mamma stod i köket och försökte medla med varelsen. Hon stod och stirrade undrande en stund men sa till slut "Katten är hemlös. Jag hittade den ute i kylan." Lyssa gick fram till henne och suckade.
"Vi kan inte bara ta in djur och göra dem till våra husdjur. Hur kan du vara säker på att ingen äger den?"


 "Vi kan sätta upp affischer där vi skriver att vi hittat en katt och om ingen svarar...", sa Iris. "Vi kan då knappast skicka ut den i snön i alla fall."
"Okej, men bli inte för fäst vid den, för vi kanske hittar ägaren." Iris blev överlycklig. Belisama som var på besök hoppades på ett gräl men begav sig snart besviken därifrån.


Ingen ville ge ett namn till katten eftersom de inte ville bli för fäst vid henne så de nämnde henne enkelt som "Katt". Katt var glad över att ha fått ett nytt hem och började inflyttningsceremonin med att riva sönder möbler.


 Hon hoppade på alla möjliga saker som det vilddjur hon var och hade kalaskul.


Familjen hade fått två nya medlemmar och ingenstans hade de att sova, så de ockuperade en varsin soffa i vardagsrummet.


Varför får Iris behålla en katt om jag inte får vara utomhus efter utegångsförbudet?! Det är så orättvist! tänkte Jamie avundsjukt.


Hon blev så arg att hon till slut inte kunde behärska sig längre och rovdjursinstinkterna bubblade fram.


 Hon förvandlades ilsket till det monster som gömde sig inom henne.


Men det gick snart över och hon hittade lugnet hos sina småsyskon. De kunde inte vara elak mot henne, döma henne eller förråda henne.


Så länge de var små och oskyldiga i varje fall.


Katt märkte att Lars inte var helt mänsklig heller.


Det hade han själv också förstått ett tag nu. Han hade vingar, kunde flyga och utföra magi. Visst var han en älva allt. Det fanns tydligen saker i världen som kanske var lite otroliga men inte omöjliga att tro på.


Katt blev också nyfiken på den konstiga gestalten Aegeia. Var det ett spöke som kom igen?


Snart var det dags för de yngsta tvillingarna att växa upp.


Nestor välkomnades in i barndomen av en svärm av glitter.


Även Milly fick smaka på barndomen. Hon var väldigt lik sin mor.


Nästa morgon dök en varulv upp hemma hos familjen Vixen. Alla barnen var på skolan och endast Lyssa var hemma.
"Hallå? Vad gör du här, hur kom du in?" frågade Lyssa chockad när hon bemöttes av den mystiska mannen i hennes hus.


Han svarade inte och han stirrade bara rakt ut i tomma luften. Lyssa kände igen det och förstod att han inte styrde sina egna rörelser eller tankar.


Detta luktade starkt av Aegeia. Lyssa sneglade surt mot skepnaden som satt i soffan på andra sidan rummet.


Aegeia ville att Lyssa skulle fortsätta med sin så kallade "utmaning" med att få en kopiös mängd bebisar. Mamman började bli trött på den konstiga kvinnans krav.




----------------------------------------------------------------------------------------------

Nu var det länge sedan sist. Ledsen för det :T Jag har haft så mycket att göra i skolan nu på senaste tiden, men om en vecka börjar sommarlovet! Då ska jag försöka uppdatera så mycket som möjligen går. Men mitt spel är så otroligt seegt så det är inte så kul att spela när det är så.

Jag har också en massa andra projekt jag ska snickra på i sommar, som berättelsen som inte kommit upp här än ^^' och så kommer jag nog börja med en ny utmaning som jag vill skriva om här så stay tuned ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar