lördag 2 november 2013

Midnattsordern - Kapitel 1 "Nattens Hemlighet" - Del 3 av 5

Modern bara stirrade på de okända och något onaturliga männen som brutit sig in i hennes hus. En tystnad la sig över rummet som ett kvävande täcke.
      ”Människa!” skrek kidnapparen som inte än sagt något. De två hemska männen rusade mot dörröppningen där de knuffade omkull mamman med en onaturlig stark kraft så hon slogs mot byron på andra sidan av hallen och satte sig på golvet. Männen sprang ut på gatan, den ena verkade springa på alla fyra, men det var svårt att se. Hade de flytt av rädsla eller av någon annan anledning?

      ”Ta med flickan ut till bilen”, befallde den grönögda mannen sina anhängare och gick själv fram till Astrids mamma.
      ”Astrid, är hon..?” hörde Astrid sin mor säga medan en av räddarna knöt upp snörena runt flickans hand- och fotleder. Mannen nickade diskret och hjälpte kvinnan på fötterna.
      ”Du borde ta dig ner till sjukhuset, du blev lite tilltufsad där. Vi tar hand om Astrid”, sa mannen medan dottern var på väg ut till en bil som stod dåligt parkerad på trottoaren, ledd av anhängarna.
Astrid förstod ingenting. Vilka var de här människorna? Vad menade hennes mor som mannen nickade åt? Visste hon något som Astrid inte gjorde? Och hade mannen nämnt Astrid vid namn? Hur kunde han veta om hennes namn?

      Resan i bilen tog dem till en stor tegelbyggnad. Hon kände sig nervös och orolig men litade på människorna, hennes mamma hade trots allt gått med på att få Astrid förd hit. Hon leddes in i huset av de två räddarna i nöden som hon nu kunde se var en svarthårig blek man och den andra en brunhårig kvinna. Den blonda mannen kom bakom dem.

      När hon klev över tröskeln var det som hon klivit in i en helt annan värld.Det var ganska mörkt där inne och rummet de kom in i var ett stort vardagsrum inrett med gamla möbler. Det kryllade också av människor. Men det var inte det konstigaste. Folket där inne verkade så annorlunda. Och det fick Astrid bevis på då en tant flög förbi i hög fart på en kvast. Astrid skrek till av chocken och hjälparna som lett henne in skrattade.

     ”Välkommen till Midnattsordern”, sa den långa mannen som klivit fram bredvid henne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar