Midnattsordern - Kapitel 1 - "Nattens Hemlighet" - Del 5 av 5

Gruset knarrade under sulorna när Astrid gick på trottoaren på väg hem igen. Hon borde vara på skolan men hade istället spenderat dagen på något konstigt ställe med ett gäng knäppisar. En likadan knäppis som hon själv. Hon nästan skuttade hem, så glad var hon. Varför förstod hon knappt men det var som att hon hittat en speciell plats som hon verkligen tillhörde. Den värsta delen av henne hade blivit en gåva i det nya sällskapet. Hennes nya liv hade precis börjat.

Väl hemma mötte hon sin mamma som satt och väntade oroligt i köket. Astrid stannade och stod stilla på köksgolvet och visste inte vad hon skulle säga. Men hennes mamma bara klev upp, gick fram till sin dotter och kramade henne. Astrid kramades tillbaka men visste inte riktigt vad det var för slags kram. Var det lättnad? Eller sorg? Hon brydde sig inte. Hon kände sig bra, behörig. Det räckte. Mamman tittade på sitt armbandsur över dotterns nacke.

          ”Du ska ju vara i skolan nu!” upptäckte mamman. De skyndade sig till bilen och åkte iväg.

Astrid sprang in på skolan för att märka att det var lunch, så hon var inte tvungen att skynda sig till någon lektion. Hon stannade framför ingången och spanade ner mot sitt skåp, där Chelsea stod vid sitt eget. Även längre ner i den mintgröna korridoren stod Brydon, killen som Astrid var väldigt förtjust i. Hon stod inte stilla länge utan började röra på påkarna i rask takt. Hon ven snabbt ner för korridoren.

”Där är du ju! Var har du varit, din skolkare?” skrattade Chelsea men glädjen övergick snart till förvåning när vännen bara gick förbi. Astrid gick fram till killen och bjöd ut honom. Så snabbt att hon knappt märkte det själv. Han svarade blygt ja och log. Astrid skuttade fram till vännen som såg överlyckligt mot henne. ”Glad nu?” fnittrade Astrid.

          ”Vad har flugit i dig, då?” frågade Chelsea glatt.

          ”Man kan väl säga att jag har funnit min plats här i världen”, log Astrid tillbaka och skuttade vidare ner i korridoren som bubblade av lycka och förväntning. Vännen tittade förundrat mot flickan men skyndade snart efter hon med.

~Slut på kapitel 1~