101 själar - Del 13 - Nya familjemedlemmar och viljor som rämnar

En kväll smet Jamie ut till parken och klättrade upp på halfpipen som hon har tittat längtande på ett tag. Det var ganska högt och hon undrade om hon faktiskt skulle våga ta fram snowboarden hon lånat eller om hon skulle bryta alla ben i kroppen om hon gjorde det.

Hon trängde helt enkelt bort rädslan, spann fast brädan i sina pjäxliknande skor och ställde sig på kanten med en bit av snowboarden utstickande i den isande luften. Hon lutade kroppen framåt och i nästa ryckte hon till av den fallande känslan och hon var på väg nerför backen.

Hon höll balansen bra och hon kunde höja farten mer och mer. Efter en stund vågade hon sig till och med på att göra trix i hoppen

Hon kände sig så fri. Nu var klockan långt bortom utegångsförbudet och hon var ensam mot den mörka vinternatten. Den kalla luften ven i hennes hår och stack i hennes öron. Hon kunde få öroninflammation av den kylan och av att hon ven snabbt genom den. Hon kunde skada sig riktigt illa om hon skulle ramla. Men hennes mamma var inte där. Hon kunde ta hand om sig själv. Hon behövde inte mammas hjälp. Jamie var friare än någonsin.

Lyckan var snart över då en patrullerande polis upptäckte den vårdslösa tonåringen. Det körde omkring poliser i området för att hålla unga inomhus på kvällarna. Tydligen härjade det rånare och till och med mördare i den här staden, enligt polisen, men Jamie hade aldrig hört talas om några problem.

Lyssa blev ursinnig när hennes dotter dök upp i dörren med en polis som höll i henne i kragen.

"Du förstår inte hur farligt det är att vara ute ensam mitt i natten i en storstad som den här! Du kunde ha blivit påhoppad och blivit rånad eller.. eller nedslagen! Man vet aldrig vad hemska människor kan göra med en liten flicka som du!", skrek mamman. Jamie var bara tyst. Hon hade kanske sett det bästa i livet och visste att det inte kunde bestå.

Hon nämnde inte att hon hade åkt snowboard och hoppat och riskerat livet eller åtminstone några ben i varje hopp, Hon höll tyst för att hon skämdes och kanske för att hon var glad att hon var i säkerhet igen. Man kanske inte ska ha för mycket av det vilda och riskabla livet.

Lyssa hade någon mer att fråga ut den kvällen. Den mystiska ängeln från hennes drömmar hade dykt upp kvällen innan och verkade nu vara lika verklig som allt annat.

"Jag har alltid varit verklig", sa Aegeia när hon läst Lyssas tankar. Lyssa förstod inte alls vem eller snarare vad detta var. Någon spöklik form som hemsöker hennes drömmar och nu hennes verklighet samt kan förstå allt hon tänker och känner. "Jag är här för att jag har märkt att du sackar efter i din utmaning. Det var länge sedan du födde ett barn. Jag är här för att se till så att du uppnår ditt mål."

Lyssa bara muttrade surt och tänkte tankar som ängeln kunde höra i stället.

Följande morgon stördes Iris rutiner av ett ljud. Ett ljust klagande som kom långt bort ifrån.

Ljudet ledde henne ut i snön och hon vadade genom det som ett tjockt fruset hav.

Väl en bit utanför huset kom hon inte längre.

En mur stod emellan henne och det sorgliga kvidandet.

Iris tittade ner och såg en liten svart krabat där nedanför.

 Det var en liten hungrig katt som jamade åt vem som helst som kunde höra henne.

"Stanna där", sa Iris för sig själv och började springa längst muren för att ta sig ner till kissen.

Iris hittade konstigt nog lite kött i täckbyxorna hon lånat av Jamie och matade glatt katten som blev ännu gladare.

Flickan tog med sig katten hem så att den kunde värma sig.

Katten älskade det och började göra sig hemmastadgad.

 Iris sprang iväg på affären för att köpa kattmat åt sin nya rumskompis men katten kunde inte vänta. Hon kände lukten av nygräddade våfflor och glufsade i sig så många hon kunde.

Lyssa var på väg till kylskåpet när hon upptäckte djuret. Vad gör den där där? Det börjar surra flugor runt mat när den blir gammal men jag aldrig stött på katter...

"Som jag förstår är du en katt... Och jag är också ganska säker på att du inte bor här.."

"Så om du kan sticka hem igen... eller något... Skulle det vara bra", försökte Lyssa säga till djuret.

När Iris kom hem och ordnade en matskål åt katten märkte hon att hennes mamma stod i köket och försökte medla med varelsen. Hon stod och stirrade undrande en stund men sa till slut "Katten är hemlös. Jag hittade den ute i kylan." Lyssa gick fram till henne och suckade.
"Vi kan inte bara ta in djur och göra dem till våra husdjur. Hur kan du vara säker på att ingen äger den?"

 "Vi kan sätta upp affischer där vi skriver att vi hittat en katt och om ingen svarar...", sa Iris. "Vi kan då knappast skicka ut den i snön i alla fall."
"Okej, men bli inte för fäst vid den, för vi kanske hittar ägaren." Iris blev överlycklig. Belisama som var på besök hoppades på ett gräl men begav sig snart besviken därifrån.

Ingen ville ge ett namn till katten eftersom de inte ville bli för fäst vid henne så de nämnde henne enkelt som "Katt". Katt var glad över att ha fått ett nytt hem och började inflyttningsceremonin med att riva sönder möbler.

 Hon hoppade på alla möjliga saker som det vilddjur hon var och hade kalaskul.

Familjen hade fått två nya medlemmar och ingenstans hade de att sova, så de ockuperade en varsin soffa i vardagsrummet.

Varför får Iris behålla en katt om jag inte får vara utomhus efter utegångsförbudet?! Det är så orättvist! tänkte Jamie avundsjukt.

Hon blev så arg att hon till slut inte kunde behärska sig längre och rovdjursinstinkterna bubblade fram.

 Hon förvandlades ilsket till det monster som gömde sig inom henne.

Men det gick snart över och hon hittade lugnet hos sina småsyskon. De kunde inte vara elak mot henne, döma henne eller förråda henne.

Så länge de var små och oskyldiga i varje fall.

Katt märkte att Lars inte var helt mänsklig heller.

Det hade han själv också förstått ett tag nu. Han hade vingar, kunde flyga och utföra magi. Visst var han en älva allt. Det fanns tydligen saker i världen som kanske var lite otroliga men inte omöjliga att tro på.

Katt blev också nyfiken på den konstiga gestalten Aegeia. Var det ett spöke som kom igen?

Snart var det dags för de yngsta tvillingarna att växa upp.

Nestor välkomnades in i barndomen av en svärm av glitter.

Även Milly fick smaka på barndomen. Hon var väldigt lik sin mor.

Nästa morgon dök en varulv upp hemma hos familjen Vixen. Alla barnen var på skolan och endast Lyssa var hemma.
"Hallå? Vad gör du här, hur kom du in?" frågade Lyssa chockad när hon bemöttes av den mystiska mannen i hennes hus.

Han svarade inte och han stirrade bara rakt ut i tomma luften. Lyssa kände igen det och förstod att han inte styrde sina egna rörelser eller tankar.

Detta luktade starkt av Aegeia. Lyssa sneglade surt mot skepnaden som satt i soffan på andra sidan rummet.

Aegeia ville att Lyssa skulle fortsätta med sin så kallade "utmaning" med att få en kopiös mängd bebisar. Mamman började bli trött på den konstiga kvinnans krav.




----------------------------------------------------------------------------------------------

Nu var det länge sedan sist. Ledsen för det :T Jag har haft så mycket att göra i skolan nu på senaste tiden, men om en vecka börjar sommarlovet! Då ska jag försöka uppdatera så mycket som möjligen går. Men mitt spel är så otroligt seegt så det är inte så kul att spela när det är så.

Jag har också en massa andra projekt jag ska snickra på i sommar, som berättelsen som inte kommit upp här än ^^' och så kommer jag nog börja med en ny utmaning som jag vill skriva om här så stay tuned ;)

101 själar - Del 12 - Änglar gjorda av snö och luft

Denna uppdatering har redan lagts upp en gång men jag ville lägga till lite saker i slutet så jag lägger upp inlägget en gång till så att ni inte missar ändringen

 Det var tufft att ha fyra krävande små barn i huset men de äldre tvillingarna hjälpe till så gott de kunde. Iris spenderade mycket tid åt att städa det nya hemmet, vilket hennes mor uppskattade starkt.

 Och när hon inte städade lärde hon sina småsyskon att göra det.

 Men de hade ändå tid till att välkomna vintern genom att leka i den djupa snön.

Flickorna var änglar som hjälpte sin mamma och gjorde avtryck av sig själva i det vita havet av kalla snökristaller.

 De hjälptes också åt att bygga en fin snögubbe framför huset.

 En av barnen hade fått en liten trädgårdstomte som såg ut som en häxa när de gått på deras bus eller godis-runda på spökeridagen. Lyssa hade ställt den bakom huset i förundran över hur hon tyckte att den tittade på henne, och att någon skulle ge ett barn en trädgårdstomte i stället för godis. En morgon fann hon den stående inne i vardagsrummet, med tv:n påslagen. Det konstiga var att ingen i familjen hade rört den eller tv:n.

 De yngsta tvillingarna fick känna på födelsedagstårtans kraft för första gången.

Milly fick Lyssas klarblåa hårfärg och var verkligen ett bedårande litet barn.

 Nestor fick svart hår men sin mammas ögonfärg. Av alla fäder till Lyssas barn kunde hon knappt komma ihåg vem som var Nestor och Millys. Hon antog att han hade svart hår. Det var det ända hon hade att gå på. Helt ärligt brydde hon inte sig om de männen.

 Hon hade bara träffat okända män, slutade tänka klart och här hade hon fått fjorton barn. Det var nog inte normalt. Men det fanns en röst i Lyssas huvud. Inte bara en röst, hon hade träffat den personen, saken, vad det nu var, två gånger. En ängel. Den fick henne att göra skamliga saker med de okända männen, saker som hon ångrade och hyllade om vartannat.

 De händelserna hade ju gett henne dessa underbara barn, men var det verkligen rätt? Var det så nödvändigt att utnyttja män bara för att tystna en röst som Lyssa var ganska säker inte existerade i verkligheten. Var det henne det var fel på?

 Hon kunde kommunicera med ängeln, rösten. Hon kunde låta ängeln styra hennes tankar, och innan Lyssa visste om vad ängeln gjorde med henne styrde den hennes tankar utan att Lyssa visste om det. Kanske kunde hon nu när hon visste om vad som pågick, någorlunda i alla fall, själv bestämma vad hon gjorde? Kanske kunde hon hålla sakens krafter borta och bara inte träffa män?

 Om Lyssa kunde hålla sig borta från män så gott som möjligt och försöka hålla tankarna i styr så skulle kanske hon slippa allt det som hänt. Hon kanske kunde få ett normalare liv då.

Lars anslöt sig med den underliga häxskulpturen och tittade på väderkanalen om den annalkande kylan.

De mellersta tvillingarna fick också fylla år.

 Först ut var Keighla som blev lite av en kopia av Lyssa med samma hår och ögon.

 Sedan fick busfröt Lars också blåsa ut sina ljus.

 Han omvandlades i glitter som förflöt med hans underliga glittriga röda vingar på ryggen. Nog var han en riktig fe.

 De gick direkt ut för att bygga en snögubbe.

 En fin man av snö fick pryda den stökiga bakgården.

 Den natten hade Jamie också omvandlats, men hon var något annat än en fe. Hon kunde känna lukter tusen gånger bättre i det här tillståndet än annars och plockade lukten av något som ledde henne till en av containerena som stått kvar efter att fabriken, som huset var innan, lades ner.

 Hon mumsade i sig skräp hon tyckte verkade smaskigt, och behöll det oätliga. Hon hittade en tv som var i gott skick och andra möbler som hon sålde.

Sedan var snöflingans dag här. Lyssa bjöd in alla sina barn för att fira.

 Med pengarna Jamie samlat in genom dumpstrandet och begäran att ha det fint till högtiden dekorerade Lyssa huset lite ytterligare. De hade inte så gott med pengar och fick dekorera och möblera så gott de kunde så snabbt de skaffat mer pengar.

Lyssa som var konstentusiast fyllde väggen över den öppna spisen med tavlor.

Den lilla upphöjningen vid fönstren blev en perfekt plats att ställa växter och annat krims krams. Huset började likna ett hem mer nu.

Lyssa investerade i en lekhage till sina barn, där de kunde lära sig färdigheter snabbare.

 Jamie kom till sans efter natten och förstod lika lite av vad som hänt som alltid.

 Lyssa tog på sig kläder som skulle passa till dagen som var till att hedra snöflingan.

 Hon badade de små på skötbordet och gjorde allt redo.

 Hon tänkte att hon kunde uppgradera ringklockan till en fin melodi, när det ändå skulle komma folk och ringa på så hon tog fram hammaren och började hammra på dörren, för det är ju så klart så man ändrar melodi på dörrklockan.

Precis när Lyssa skulle till och slå ett till slag öppnades dörren och hon var nära att hammra till Georgia.

"Var försiktig med där, mamma", skrattade Georgia chockat.

 Det kom fler gäster än vad Lyssa bjudit in vilket bara var roligare.

 "Titta vad jag kan göra", sa Lars till Ethan.

 Vad tänker han göra nu, tänkte Ethan.

 Lars förvandlade sig till ett litet rött sken och busade med sin halvbror som blev väldigt imponerad.

 Faith var lika vacker och hade samma rörliga ansikte som förr.

 Presentöppnandet började med att Adrian öppnade sitt paket.

 Han fick ett fint familjeporträtt av familjen som han flyttat ifrån för länge sedan, han älskade den mer än något annat.

Jamie hade fått ett paket av sin mamma.

 Både hon och Iris fick ett varsitt stafli, Lyssa ville väl att hennes döttrar skulle ärva intresset för måleri.

 Alla fick ett paket och medan de öppnade dem en och en satt de andra och tittade på.

 Jag trodde att någon sa att min lillebror skulle ha svart hår... Och kortare, tänkte Damien som såg förundrande på det något feminina småsyskonet.

 Lars var den sista att öppna sin present, dagen var snart över och alla gäster var nöjda och glada över helgdagen.

 Men Lars blev inte nöjd. Han hade önskat sig en actionfigur men fick i stället ett löjlig gosedjur som liknade något djur som evolutionen glömt bort.

Under den natten väcktes Lyssa från hennes sömn av några oroande ljud från nedervåningen som hon inte kunde komma på vad det kunde vara. Barnen borde sova, de var så trötta efter helgdagsfirandet, så vad kunde det vara som Lyssa tyckte sig höra?

 Hon smög ner för spiraltrappan, redo att hoppa på möjliga inbrottstjuvar, men i vardagsrummet möttes hon av något annat. En välbekant person. Genomskinlig och obefintlig likt luft, som alltid.




--------------------------------------------------------------------------------
Halloj, än en gång. Jag har typ som mål att uppdatera den här 100bc:en en gång i månaden, men det här blir den tredje nu i mars. Yey :)

Jag har kommit ikapp med spelandet och tänkte gå in och spela lite till för att fixa ett snyggt slut på den här uppdateringen men jag har inte strömkabeln till min bärbara dator som jag har sims på här just nu så jag lyckades inte ta de bilderna innan datorn dog.. >:6

Jag laddade ner universitetsliv *host* lite olagligt *host* och det typ fuckade upp min dator så det avinstallerades. Det var trist. Jag lär köpa det sedan, när jag har råd och så, jag är ju en fattig student som knappt har råd med mat...

Jag var med i en fototävling på simsdeluxe.bloggplatsen.se och vann! Åtminstone ett av prisen... Eller det var ett tröstpris.. Men ändå! :D Tack så mycket än en gång Sara!

Påsklovet börjar om några dagar så då kommer nog mer uppdateringar. Berättelsen jag har lovat kommer då, annars blir jag inte glad på mig själv :T


Tack och hej, lämna gärna en kommentar :)

Orginalinlägget skrivet 23/3 2013