lördag 24 november 2012

101 själar - del 6 - funderingar och rädslor


 I familjen Vixen var det vanligt att barnen betedde sig som vuxna medan mamman lekte barn.
 Åtminstone lekte hon som ett barn. Mamman skulle väl också få ha kul?
 Eftersom Damiens tvilling Caryn var intresserad av kläder övertalade hon honom att ge honom en make-over. Hon tyckte inte att hennes bror skulle kunna gå runt och se ut hur som helst. Han vågade även på sig att låta henne klippa hans hår. När hon tog fram rakapparaten blev han lite ängslig, men blev väldigt nöjd med resultatet.
"Jag älskar vårt nya hus. Jag kan sitta var som helst utan att behöva störas av att grannarna grälar" sa Ethan glatt medan han njöt av tystnaden.
 Barnkammaren kom väl till pass. Lilla Holden trivdes i sin spjälsäng.
 Även Faith och Georgia låg stillsamt i sina sängar. Trillingarna skulle vara glada över att inte behöva trängas i en liten lägenhet, men eftersom de föddes i huset skulle de inte känna till något annat.
 Caryn gav även en ny look till Adrian, som snart skulle ta studenten och så småningom flytta ut för att starta sitt eget liv.
 Och redan morgonen efter var det dags för Lyssas äldsta att ta studenten i stadshuset. Hela familjen kom med, till och med de nyfödda trillingarna.
 Adrians flickvän Elspeth tog också studenten samtidigt.
 Adrian gick ut med högsta betyg och blev framröstad till den som troligen skaffar en stor familj. Det kan tyckas att han redan har det som det är.
 Adrian drömde om att jobba inom sjukvården eftersom han älskar att hjälpa andra mer än något annat i världen. Han kände lite skuld över att lämna familjen som han tagit hand om så bra, men nu var det hans tur att ta hand om sig själv, och sitt liv, och plugga till doktor så att han kunde hjälpa ändlöst med människor.
Elspeth och Adrian hade hittat en lägenhet tillsammans, så Elspeth kom över några timmar efter att de kommit hem från stadshuset. Adrian gav henne en present. Hon öppnade det glatt för att hitta ett silvrigt armband med deras namn ingraverade.
"Åh, tack! Det är underbart!" sa Elspeth och omfamnade honom.
 Adrian skulle också ge sin lillasyster en kram inför flytten. De två hade stått närmast i familjen eftersom de känt varandra längst.
 "Ha det bra Brittany, och ta hand om barnen" sa Adrian. "Och mamma"
 "Kommer du älskling?" ropade Elspeth utifrån och Adrian skyndade sig ut efter att ha sagt farväl till alla.
Alla systrarna tittade ut genom fönstret medan Adrians taxi försvan bakom träden och husen.
Tonåringarna i huset var inte dåliga på att leva upp till Adrians omhändertagande.
 "Hörni, jag har tänkt mycket på en sak" sa Caryn fundersamt. Ingen svarade så hon förblev tyst en stund medan hon funderade på hur hon skulle formulera sig.
"Vad?" sa Brittany koncist till slut.
"Var är våra pappor..?" De orden grävde sig in deras huvuden.
 "Vad menar du?" sa Brittany till slut med en aningen svag röst.
"Mamma har åtta barn men ingen av oss har någonsin träffat vår pappa. Tycker inte ni det är konstigt?"
"Och så många barn med olika pappor. Varför blir mamma gravid hela tiden..?" fortsatte Damien som om han följde samma tanke som sin tvillingsyster. Brittany förblev tyst efter det och de andra stämde in.
 "Jag tycker att vi frågar mamma helt enkelt!" sa Caryn. "Hon måste kunna förklara".
 Så efter middagen kom barnen med sina funderningar. "Mamma, vi har något vi skulle vilja veta..." sa Brittaney tvekande. När hon märkte att Lyssa hade deras uppmärksamhet så fortsatte hon: "Jo, det är så att... Caryn?" Hon vände blicken mot Caryn som tittade förvånat tillbaka. Hon ställde ner tallriken och gaffeln och fortsatte där Brittany ville att hon skulle ta över:
"Alltså, vi är ganska många syskon i den här familjen..." började Caryn. Lyssa lyssnade med idel öra. "Och vi har väl alla olika pappor, som vi förstår det. Och vi bara undrar... Var är de? Våra pappor?"
Lyssas starka blick föll på var och en av dem.
"Vill ni veta vilka era pappor är? Vill ni träffa dem? Jag antar att jag skulle kunna-"
"Nej, det är inte det" avbröt Damien. "Vi bara undrar varför våran familj inte ser ut som en vanlig familj. Med mamma pappa barn... Vi är glada över hur vi har det, vi bara undrar varför det är som det är", la Damien till och de andra nickade instämmande.
"Jag har bara träffat män som jag umgåtts med utan att de betyder något för mig förutom att de råkade ge mig lyckan att få er" sa Lyssa med ett leende. Sedan ställde hon sig upp och började plocka upp de tomma tallrikarna på bordet.
"Fem gånger??" sa Brittany förvånat.
För att lätta upp tankarna gick Damien till Ethan för att reta honom. "I morgon är det fullmåne. Då får du se upp för skvottilotterna" sa Damien.
"Vad är det?" sa Ethan.
"Jag kan berätta om dem om du vill, bara du hämtar en ficklampa".
Damien släckte lyset och ställde sig på köksgolvet med en ficklampa riktad uppåt mot sitt ansikte så att det skulle se läskigare ut. "Skvottilotterna är små håriga varelser som bor under barns sängar och kommer fram när månen är som störst. De lever på rädda barns själar, så de kryper fram när barnen sover och andas in deras själar genom munnen. Barnen dör och skvottilotten kan krypa vidare till nästa säng, mätt, redo för nästa fullmåne..."
 Ethan blev väldigt tagen av berättelsen och kalla kårar vandrade på hans hud. Inte kunde han se igenom sin brors lögner.
 När Ethan skulle gå och lägga sig var han tvungen att böja sig ner och se efter om det fanns några håriga monster under sängen.
 Men det var helt tomt, förutom några läskigt stora damråttor, men de kunde inte göra honom någon skada.
 Så Ethan kunde lugnt gå och lägga sig. Kanske hade Damien bara hittat på alltihop.
 Trots att Damien hade egenskapen att vara ond mot andra, kunde han inte motstå att gosa med lilla Faith. En människa av kött och blod, så varm och kärleksfull, tänkte Damien nästan längtansfullt, eller var det avundsjuka?
 När nästa morgon grynade hade Lyssa fått ett paket med saker som hon hade beställt ur en katalog. Hon hade beställt några nya kläder åt sig själv.
 Hon hade även köpt sittvagnar åt trillingarna, så hon tog Holden på en tur till en lekpark inte så långt från huset.
 Holden var överväldigad av alla saker han kunde titta på i den stora världen. Det var trots allt första gången han var utomhus.
 Brittany tog lilla Faith.
 Fast Faith blev mer rädd och blyg över den stora världen. Det var lite otäckt men hon kom snabbt över det och uppskattade snart alla saker hon kunde se.
 Ethan följde också med och lekte på lekparken, tillsammans med sin mamma så klart.
 "Är det inte kul att vi har en lekplats ganska nära där vi bor nu, va?" frågade Lyssa.
 Ethan hoppade av gungan och sprang till lektornet mittemot och Lyssa saktade ner sitt egna gungande.
 En stickande känsla fyllde hennes mage och hon blev lite yr. Men den här gången var det inte någon bebis i magen utan hon hade nog bara blivit lite åksjuk från gungandet.
'Men helt plötsligt fylldes hennes hjärta av en annan känsla som spred sig i hennes kropp med varje hjärtslag. Hon kände ensamhet. Hopplöshet. Men det var inte hennes känslor. Det hon kände tillhörde inte henne. Det var som om hon kunde känna någon annans känslor. För att de var så främmande för henne.

Med ett ilande såg hon snabbt som en blixt en bild i sitt inre. En bild som var sammanlänkad med de främmande känslorna.

 Faktumet att hon satt på en gunga kanske hade triggat något. Känslorna av ensamhet tunnades sakta ut men pulserade inte runt i hennes kropp längre.

Vad var det som hade hänt? Vems var känslorna? Vad var det hon hade sett? Nu kunde hon inte minnas.
 Solen började gå till sängs vid horisonten så familjen begav sig hem.
Den största fullmåne de hade sett vandrade upp på natthimlen.
 Innan Ethan skulle lägga sig i sängen var han tvungen att titta under sängen efter monster trots att han inte riktigt var rädd för dem, det sa han till sig själv i alla fall. Först såg han bara mörker men sedan tyckte han sig se något röra sig. Innan han hade hunnit reagera sköts en rynkig arm fram ur sängen men missade Ethan som flög upp.
 Han sprang vettskrämd ut ur rummet.
 Han hade precis sett en skvottilott! Den hade lysande röda ögon och spetsiga tänder, en stor hårig svart kropp och långa rynkiga hårlösa armar med klor.
Blodet rusade ur huvudet, han kände sig yr, sedan blev allt svart och han föll till golvet.
 Han vaknade direkt ur sin svimning och där stog Damien och skrattade. "Det finns inga håriga monster under sängen! Haha, där skrämde jag dig allt!" skrattade Damien ondskefullt.
"Jo jag såg en! Den hade stora röda ögon, och vassa tänder och svart päls och, och... Den försökte ta mig!"
"Haha, jo visst, vilken fantasi du har. Nästan lika bra som min. Vad kallade jag dem? Skolottilottilotter?  Haha" och så gick Damien skrattande därifrån medan han mumlade "...monster under sängen...", "...fullmåne...", "...barns själar..." och skrattade.
Nästa dag blev det födelsedag gånger tre när trillingarna fick smaka på tårtan för första gången. Först ut var Holden.
 Sedan Georgia.
 Lilla, fast nu lite större, Holden tyckte om att bli hålld av Brittany. Han tyckte om att leka med hennes knalligt blåa hår.
 Georgia fick kort brunt hår och gröna ögon. Hennes gener hade hon nog fått av sin far men var mer lik Lyssa i ansiktet.
 Faith fick Lyssas anmärkningsvärda hårfärg, men var mer lik sin far, som hon nog aldrig skulle få träffa ändå. Det var så Lyssa hade uppfostrat alla sina barn, helt själv, och det var så hon tänkte göra med trillingarna. Doktorn som hon hade träffat på krogen var inte viktig för henne och säkert inte för hennes barn heller, barnen var hennes och det var så hon ville ha det.
 Men barnen växte upp till underbara människor och Lyssa hade världens bästa familj hon behövde bara sina barn, och hennes barn behövde henne. Och hon hade gott om dem. Men trots det kunde hon inte skaka av sig den mystiska känslan av ensamhet...





------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tjo, alla oexisterande läsare...

Tidigare har jag slutat varje del av berättelsen med att Lyssa föder barn, men jag väntade lite längre än vanligt i spelet med att Lyssa skulle hooka upp med en ny kille för att jag inte ville ha asmånga barn i hushållet samtidigt. Det har varit så fullt av bebisar på senaste tiden, typ under hela tiden... Så det hände mycket innan hon födde nästa barn i  mitt spel så jag bestämde att dela delarna :I Jag lär fortsätta göra så, så delarna lär kanske inte alltid sluta med förlossning i framtiden. :b

Vad var det som hände med Lyssa i parken? Ni kommer att få reda på det för jag kommer fortsätta med det där. Det är lite mystiskt...

Jag hoppas att vi ses, och se upp för skvottilotter!

3 kommentarer:

  1. Måste bara säga att jag absolut älskar den här bloggen, sättet du skriver på gör verkligen att jag fångas. Sitter nu och läser igenom alla delar.

    Har en fråga bara, vart laddar du ner ifrån? Gillar verkligen ditt custom content. Som frisyrerna och kläderna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, min blogg är htttp://simsing.blogg.se ifall du känner att du vill svara på min kommentar.
      Jag nås lättast och snabbast där!

      Radera
    2. Wow, tack så hemskt mycket, det betyder jättemycket :D

      Det är ganska svårt att säga vart jag laddat ner ifrån för jag minns typ aldrig efteråt var jag har laddat ner allt hehe. Men jag kan säga att mycket kommer från modthesims.info, anubis360.blogspot.se, mybluebookblog.blogspot.se och clubcrimsyn.com.

      Radera